Framme pa Koh Tao

15/12 Nagonstans over Indien pa 10.000 meters hojd.
Nar gick jag fran miss till madame? Flygvardinnan tilltalade mig just med madame. Jag tittade farvanat pa henne ‘-Are you talking to me?’ Sag hon stodstrumporna tro? hihi

Vi hade i alla fall en djavla tur med platserna pa planet. Vi fick nodutgangsplatserna vilkt var glatt eftersom att vi hade raknat med att jocke skulle fa veckla ihop sig pa de normala satena. Vi sitter pa en rad med tre stolar och mittemot har besattningen sina platser. For tillfallet har dom lanat ut en av dessa platser till en av passagerarna pga overbokning och den har passageraren har halsat drink efter drink sedan vi bordade och sitter nu i varsta Burt Reinholds posen over tva saten. Magen sticker ut mellan knapparna i den tranga skjortan. Forsoker att inte titta men ogonen liksom dras dit i alla fall. Usch. Dags att duna in, borjar bli trott.

16/12
Sitter pa golvet pa Hualampong tagstationen lutade mot vara ryggsacker. Det fa stolar som finns har vasterlanningarna lagt beslag pa, vi och Thailandarna sitter pa det spegelblanka golvet i avgangshallen. Alldeles nyss reste sig samtliga Thailandare upp och vande sig mot ett live-size portratt av kungen. Vi som inte kande igen nationalsangen var lite fragande till en borjan men stallde oss lydigt upp vi med. Det ar fullt med sma sma knott i ankomsthallen men jag antar att det inte ar det sista av den varan. Vi hittade en lokal sylta nedat gatan dar vi spenderade ett par timmar och fick oss var forsta thaimat, Phad thai med tufo for min del. Jocke han testar allt som ar starkt, tararna och svetten rinner om honom. Hihi han ar modig han. Lite smatt lulliga vinglade vi tillbaka till stationen och hoppade pa nattaget som skulle ta oss till Chumphorn ca 45 mil nedat ostkusten. Forstaklass innebar tva slafer och ett handfat. Funkade utmarkt. Drack lite mer inhemskt ol och somnade vid 12.

17/12
Vi hoppade av taget vid Chumphorn station kl 03.45 och satte oss och vantade pa att bussen till hamnen skall avga. Katamaranen vi skulle aka med gungade betankligt nar vi klev ombord. I efterhand sa undrar jag hur jag kunde bli forvanad over att en i besattningen tryckte tva plastpasar i naven pa mig direkt. Det var otroligt hog sjo med 4 metersvagor och alla, da menar jag verkligen ALLA madde illa. Tva pasar rackte inte sa langt kan jag beratta.
Efter denna helvetes krakresa kom vi fram till Koh Tao och kastade oss i en taxi till Big Blue dive resort dar vi checkade in (( rum med flakt och kallvattensdusch var det enda som fanns kvar, vi var glada iom att vi inte bokat i forvag )), duschade, at och somnade kl 10.00. Vid 15-tiden var vi hungriga igen och tog oss ut pa byn. Pa kvallen kraschade vi pa var resorts restaurang nere vid stranden pa liggdynorna. Drack nagra ol och tittade pa solnedgangen. Det ligger sakert 30-40 fiskebatar i varan bukt, det ska bli storm sags det och batarna fran hela on har samlats har for att komma undan lite. Vi har planer pa att stanna har tills dess att stormen har dragit over vilket lar ta en vecka ca enligt dom lokala, skulle den inte ha dragit over innan den 25e dec maste vi ta krakbaten igen i ca 1.5 timmar till Koh Samui. Vi ska se om det inte gar att hitta en helikopter eller nagot annat flygbart, jag flyger hellre an aker den dar baten igen och har verkar allt vara en kostnadsfraga sa det ska sakert ga att ordna.

18/12
Stralande solsken men tokblasigt, fiskeflottan ligger kvar i bukten, det gar lite for hog sjo idag med. Men det stoppar inte Jocke som ska ut och dyka. Tankte forst aka med men tydligen ar dyken djupdyk vilket jag inte for dyka an och att sitta pa baten i 4 timmar i 4 meter hog sjo lockar inte. Jag strosar runt pa byn istallet, det finns massor att titta pa. I morgon borjar jag min ‘Advanced open water’-kurs och tydligen ska det vara lite mindre vagor i morgon, BARA 3 meter ar det sagt. Men det ar ju sa att sa fort man kommer under vattnet sa marker man inte av vagorna. Vi har traffat en svensk tjej, Maria, som ar har pa obestamd tid. Det borjade som en tre-veckors resa men nu har hon bestamt sig for att stanna. Samre kan man ju ha det.

Skriver snart igen. Ha det sa bra
Kramen