Träffade en kille om ett jobb i går. Det låter väääldigt bra. Vi ska ses igen. Snart. Trygghet eller stimulerande arbetsuppgifter? Det valet känns rätt enkelt vid första anblicken. vågar jag ta steget, lämna tryggheten och gå mot okända mål? Poetiskt i överkant kanske men det är lite så det känns. I maj har jag jobbat här i 7 år. Det är nog dags helt enkelt OCH det känns inte som att jag går ifrån något utan till något. Uppfostrad med Jante som man är så vill jag inte ta ut något i förskott och på så sätt jinxa det hela så jag släpper det här ämnet tillsvidare.
/Fegisen
Sharing is caring
5 Responses to “Våga ta steget”
Leave a Reply
Mina andra bloggar
Kom igen tjejen! Det är HELT rätt…!
Detsamma darling, detsamma
Skjut!
Själv har jag gjort sju år i mars och funderar på att ta mig härifrån. Är det så länge man överlever i pajashuset utan att bli knäpp?
F’låt Ulrika. Jag inser att du måste ha klarat dig längre. Hur har du burit dig åt? Andra tider?
10 år, drygt!
Man är ju en överlevare. (Jag har i och för sig varit tjänstledig i 3½ år…)
Det känns som alternativet, tjänstledighet menar jag. Antingen byta helt eller ta ledigt…läääänge.