Ni känner nog igen den, den fåniga minen. Jag skulle vilja beskriva den som meningslös men den saknar faktiskt inte helt mening. Jag möter en kollega i korridoren på jobbet, vi säger Hej och går vidare. Lite senare går jag förbi samma kollega som jag hejat på innan. Det anses direkt oartigt att inte på något sätt visa att jag ser honom, men i och med att vi redan har hälsat så möter jag den andres blick och så kommer den fåniga minen. Läpparna trycks ihop en aning, mungiporna dras utåt och aningens uppåt och i samma sekund jag skyndat förbi så suddas minen ut. I de allra flesta fall når det anstraängda leendet inte ögonen. Man har i något slags samförstånd affirmerat varandra…”-där var du igen ja, vi har redan hälsat men jag ser dig den här gången också“.
Sharing is caring
Mina andra bloggar
