From the monthly archives: February 2007
Dags för tunga frågor. Har du tagit ställning för eller emot
organdonation. Har du talat med dina anhöriga om hur de
ställer sig till donation av organ och vävnader efter sin död?
Jag har inte gjort det men börjar känna att det är dags att
ta ställning och berätta för mina anhöriga hur jag vill ha det.
Genom transplantation kan sjuka organ och vävnader
ersättas av friska från en annan människa. Numera går
det att transplantera organ som njure, lever, hjärta, lunga
och bukspottkörtel. Det går även att transplantera
vävnader som hud, hornhinna, hjärtklaff och benvävnad.
En förutsättning för transplantation är att det finns
människor som vill donera sina organ och vävnader efter
sin död. Det här med donation är en fråga som man
tenderar att inte ta upp, liksom hur man vill begravas
etc. Personligen har jag tidigare varit negativ till donation
av rädsla (läs okunnighet) för om jag skulle få maximal
livräddande vård om jag anmält att jag vill donera.
Nu vet jag ju att det är först när en person avlidit som
frågan om donation blir aktuell. Innan dess får
vårdpersonalen inte söka uppgifter om personens
inställning till donation.
Enligt Donationsrådet är åtta av tio svenskar positiva
till att donera organ eller vävnader efter sin död.
Men många donationer genomförs inte, eftersom varken
sjukvården eller de anhöriga vet vad den avlidne har
för inställning till donation. När den avlidnes vilja är
okänd säger de anhöriga ofta nej. De är osäkra på
hur den avlidne ville ha det.
Har du tagit ställning?
Fick tag på biljetter………Tjohoooo!
Ska bli så kul att se Metallica igen.
Dom har varit ständigt närvarande i mitt liv
sedan jag började lyssna på dom -83.
Jag har renoverat, kört bil, städat, pluggat,
sovit till dom. Funkar i alla lägen för mig.
Jag blir bara på så bra humör av dom.
Stockholms Stadion den 12 juli!
Härligt med ytterligare en utomhuskonsert.
“I love you all. I love you more than life itself, but you’re all fucking mad.”
Har en vanlig sjukförsäkring hos ett försäkringsbolag. Skriver inte ut namnet här då min arbetsgivare är majoritetsägare av detta försäkringsbolag. Så här står det i beskrivningen av vad försäkringsbolaget anser om kristerapi.
Kristerapi – Ersätts med maximalt 10 behandlingstillfällen hos legitimerad psykolog om den försäkrade drabbas av ersättningsbar olycksfallsskada, nära anhörigs död, överfall, hot, rån eller våldtäkt som polisanmälts. Terapi för skada som tillfogats av annan familjemedlem ersätts inte.
Det är smärtsamt uppenbart att försäkringsbolaget har missat att de allra flesta våldtäkter utövas av famljemedlemmar. Många kvinnor anmäler inte övergreppen – de skäms, de är rädda för att inte bli trodda eller för att bli utsatta för mer våld.
Världen runt har minst en kvinna av tre eller upp till en miljard kvinnor blivit misshandlade eller tvingade till sex under sin levnad. Vanligtvis är förövaren en familjemedlem eller någon hon känner. I det förlovade landet USA våldtas en kvinna var 90:e sekund enligt Amnesty.
Jag blir så trött. När ska våld mot kvinnor upphöra?
Jag såg dom senast dom var här och det var galet bra.
Jag SKA ha biljetter om jag så måste mörda för dom.
- Man skulle starta med att dö och få det överstökat.
- Så vaknar man upp på ett vårdhem och får det bättre för varje dag.
- Man blir piggare och smidigare och till sist är man för pigg för att vara där, då får man gå ner och ta ut sin pension.
- Efter ett antal år börjar man arbeta. På sin första arbetsdag får man en guldklocka.
- Så arbetar man i 40 år tills man är ung nog att dra sig tillbaks från arbetslivet.
- Man dricker, festar och har sex och förbereder sig för att ta en paus.
- Så börjar man skolan, blir barn igen, leker, har inga förpliktelser – tills man är en baby igen……….
- De sista 9 månaderna tillbringas flytande runt i fridfull lyx. Där är centralvärme, roomservice m.m – och till sist lämnar man denna världen i en orgasm
Mina andra bloggar
