Rusningstid och det är bussen är fylld till bristningsgränsen. En man sitter och vaggar sitt gallskrikande barn, damen bredvid håller för sina öron. En kvinna börjar målmedvetet armbåga sig uppmed mittgången och fram mot mannen med det skrikande barnet. Det är något absolut fanatiskt i hennes blick som är stadigt fäst på barnet. Jag tänker, låt din snubbe ta hand om ungen, han är väl i alla fall pappan va!? i samma sekund som kvinnan tar barnet i sin famn tystnar det. Inte ett pip efter det. Damen bredvid släpper taget om sina stackars öron. Tydligen bara mamma som duger.
{ 2 comments… read them below or add one }
Grattis (klicka på länken)!
Hihi…Åh vilken fiiiin =) Vad glad jag blir. Tack!