Affärsplanering på jobbet. Vi har suttit i två dagar och talat om mål, fokusområden och aktiviteter. Efter en nyligen avslutad omorganisation så var det i och för sig behövligt men det slår mig när jag sitter där i rummet att det är samma djävla apor men nya lianer. Asså man umgås ju med kollegorna mer eller mindre hela tiden men att sitta instängd i ett rum i två dagar med de 8 närmaste kollegorna kan fresta på tålamodet kan jag meddela. Flosklerna står mig upp i halsen; “Man måste gräva där man står”, “Vi måste vara “on par” med ditten och datten”, “The need behind the need”, “Good corporate soldiers”. Corporate Bullshit på hög nivå om ni frågar mig.

Vi har 4 tjejer i gruppen varav den ena är mammaledig, en höggravid, en som VABar hela tiden och så jag dårå. Mitt i en konversation om hur det är med resursläget med tanke på att så många inte jobbar heltid så vänder sig kollegan Anders till mig och säger; -”Du då, planerar du att skaffa barn inom en snar framtid?” -”Sedärja” säger jag. -”Hur tänkte du nu då Anders? För det där var väl ändå inte en helt politiskt korrekt fråga va?” Jag ler inte utan ser honom helt lugnt i ögonen. -”Hmm, nää det har du ju rätt i jag tänkte bara….” Där någonstans kliver min chef in och säger att det inte var en okej fråga och att jag inte behöver svara (( klart som faan att jag inte behöver svara )).

Efter att vi var klara för dagen så tänker jag mer på just den där dumma frågan från kollegan Anders. Djävligt klumpigt. Han vet ju absolut inget, zip, nada om hur min livssituation ter sig! Han vet att jag har sambo men det behöver ju inte automatiskt betyda att man funderar över att skaffa barn. Det kanske är så att jag inte kan få barn, vad vet Anders egentligen? Nu är det nog inte så (( har inte försökt bli med barn så jag vet inte )) men bara tankegången gör ju att det är totalt talanglöst att ens dra igång den typen av diskussioner. Tex. Kollegan Henrik har inte längre sin förlovningsring på sig. Normalt sitter han alltid och fibblar med den under möten och jag la märke till att den saknades igår. Idag samma sak. Skulle väl aldrig komma på tanken att fråga om det. Vad vet jag, han kanske går igenom en separation och jag vill inte vara den som plockar upp den heta potatisen.

Bara för att man jobbar nära varandra behöver det inte betyda att man har automatisk tillgång till en person eller dennes liv. Håll inne med potentiellt känsliga frågor om du inte kan hantera alla tänkbara utfall. Bättre att inte säga något så har man ingenting sagt.