From the daily archives: Monday, February 19, 2007
Brudens klädsel har ju alltid varit föremål för skrock. Det sägs till exempel att om man har dragit på sig bröllopsstassen utan att vara i färd med att faktiskt gifta sig så innebär det att man aldrig blir gift…något jag skulle ha tänkt på innan jag modellade brudklänningar två år på raken.
Något som följer med bröllopsplaneringen och då i synnerhet när det gäller brudens klädsel är det där med att hitta “något gammalt, något nytt, något lånat, något blått”. Det gamla för att påminna om det som varit, något nytt som symbol för det nya bruden kliver in i, något lånat för att behålla vänner och något blått som symbol för hoppet.
Jag fick i uppdrag av Ulrika (the bride to be) att få fram något gammalt och blått och då gärna ett strumpeband. Jag browsade igenom de andrahandsaffärer jag känner till men kammade noll, ingen hade gamla blå strumpeband. Nöden är ju som känt uppfinningarnas moder så jag satt helt sonika igång och tillverkade ett eget strumpeband av en gammal fin spets och ett blått band.
Även om jag inte har möjlighet att åka med till Antigua och bevittna den stora händelsen så vet du att jag är med er i tanken sweety och kom ihåg nu Ulrika att den som svarar “JA” högst blir den som får bestämma mest. Sådeså!
Mina andra bloggar
