From the daily archives: Wednesday, February 28, 2007
Dags för tunga frågor. Har du tagit ställning för eller emot
organdonation. Har du talat med dina anhöriga om hur de
ställer sig till donation av organ och vävnader efter sin död?
Jag har inte gjort det men börjar känna att det är dags att
ta ställning och berätta för mina anhöriga hur jag vill ha det.
Genom transplantation kan sjuka organ och vävnader
ersättas av friska från en annan människa. Numera går
det att transplantera organ som njure, lever, hjärta, lunga
och bukspottkörtel. Det går även att transplantera
vävnader som hud, hornhinna, hjärtklaff och benvävnad.
En förutsättning för transplantation är att det finns
människor som vill donera sina organ och vävnader efter
sin död. Det här med donation är en fråga som man
tenderar att inte ta upp, liksom hur man vill begravas
etc. Personligen har jag tidigare varit negativ till donation
av rädsla (läs okunnighet) för om jag skulle få maximal
livräddande vård om jag anmält att jag vill donera.
Nu vet jag ju att det är först när en person avlidit som
frågan om donation blir aktuell. Innan dess får
vårdpersonalen inte söka uppgifter om personens
inställning till donation.
Enligt Donationsrådet är åtta av tio svenskar positiva
till att donera organ eller vävnader efter sin död.
Men många donationer genomförs inte, eftersom varken
sjukvården eller de anhöriga vet vad den avlidne har
för inställning till donation. När den avlidnes vilja är
okänd säger de anhöriga ofta nej. De är osäkra på
hur den avlidne ville ha det.
Har du tagit ställning?
Mina andra bloggar
