Dags för tunga frågor. Har du tagit ställning för eller emot
organdonation. Har du talat med dina anhöriga om hur de
ställer sig till donation av organ och vävnader efter sin död?
Jag har inte gjort det men börjar känna att det är dags att
ta ställning och berätta för mina anhöriga hur jag vill ha det.
Genom transplantation kan sjuka organ och vävnader
ersättas av friska från en annan människa. Numera går
det att transplantera organ som njure, lever, hjärta, lunga
och bukspottkörtel. Det går även att transplantera
vävnader som hud, hornhinna, hjärtklaff och benvävnad.
En förutsättning för transplantation är att det finns
människor som vill donera sina organ och vävnader efter
sin död. Det här med donation är en fråga som man
tenderar att inte ta upp, liksom hur man vill begravas
etc. Personligen har jag tidigare varit negativ till donation
av rädsla (läs okunnighet) för om jag skulle få maximal
livräddande vård om jag anmält att jag vill donera.
Nu vet jag ju att det är först när en person avlidit som
frågan om donation blir aktuell. Innan dess får
vårdpersonalen inte söka uppgifter om personens
inställning till donation.
Enligt Donationsrådet är åtta av tio svenskar positiva
till att donera organ eller vävnader efter sin död.
Men många donationer genomförs inte, eftersom varken
sjukvården eller de anhöriga vet vad den avlidne har
för inställning till donation. När den avlidnes vilja är
okänd säger de anhöriga ofta nej. De är osäkra på
hur den avlidne ville ha det.
Har du tagit ställning?
Sharing is caring
5 Responses to Har du tagit ställning?
Leave a Reply
Mina andra bloggar
Nej jag kan inte. Tror jag kom så långt att jag fyllde i mig på den där hemsidan men klickade aldrig på submit.
Velig.
Jag har gjort det. När jag är borta får dom ta allt dom vill ha. Fundersam däremot kring donation till forskning. Hur länge får dom spara organ? Hinner lagarna ändras så att de var etiska när jag sa JA till att tillåta allt möjligt jox? Svår fråga. Men transplantation är jag helt med på.
Tog faktiskt ställning redan för 15 år sedan. Mest av omtanke om min dåvarande sambo. Ville inte att han skulle behöva välja i en redan utsatt situation (som det ju alltid är när det är dax). Samma här, de får ta allt de vill för att rädda liv. Men användas till forskning vill jag inte. Låter kanske löjligt, men tror det var efter att jag läst Ira Levins “pojkarna från Brasilien”: Även om jag inte är Hitler (tror jag) vill jag inte att det ska gå omkring små klonade prickar i framtiden.
Jag vill inte säga ja till det ena och nej till det andra. Forskning kan också rädda liv. Säger jag ja blir det till båda. Jag ska höra vad mina anhöriga (ja det är väl mamma då) tycker.
Absolut, jag är pro forskning, helt klart livräddande det oxå. Men med förändrad lagstiftning, attityder och annat… Nä, i dagsläget vill jag nog ha koll på vad jag kommer att användas till.