Såg ett program på TV där två gamla gubbar satt och talade om sin barndom som små Stockholmskisar och hur dom hade vuxit upp tillsammans på Stora Essingen. Båda gubbarna lät som tagna ut en 40-talsfilm. Dom hade gått i samma grundskola och mindes hur dom fick inleda varje skoldag med att läsa psalmer. “Tryggare kan ingen vara” förekom så gott som varje morgon och båda hade funderat så över den där “trygga rekan” och huruvida en räka kunde vara trygg. Det var först när dom blev betydligt äldre och började läsa som dom hajade. Tycker jag var lite gulligt.
Sharing is caring
2 Responses to Dialektal språkförbistring liksom
Leave a Reply
Mina andra bloggar
Vem har inte undrat över “trygga rekan”?
Fast man kanske måste vara ståkkolmare?
Skulle tro det för henne böche dä de blöner dä ja kömmer iiifrån var det ingen tvekan, för där heter räka räka och inte reka.