Jag är helt facinerad av hur män och kvinnor kan vara så olika. Det är verkligen som om vi kommer från olika planeter. På gott och ont. Det är bra att vara olika så att man kan komplettera varandra, men det är ändå väldigt intressant hur vi kan tala om samma sak från två olika perspektiv och trots det lyckas missförstå varandra. Det är som om det vore programmerat, genetiskt. Vi ska inte kunna kommunicera utan att verkligen försöka. =)
Det är också väldigt kul att iakta barn och se hur tidigt dom faller in i könsbaserade roller. Hur mycket av det är socialisering? Antagligen mycket. Men hur mycket av det kan man undvika (om man nu vill det) som förälder för att inte styra sitt barn till att gilla den ena eller den andra typen av leksaker tex? Säkert jättesvårt men det vore kul ur ett rent experimentellt perspektiv att av-könifiera tillvaron för barnet. Att inte styra.
Käkade lunch med en kollega som är nybliven mor till en liten son och på frågan om hon kunde återanvända några kläder från när hennes dotter var spädis så svarade hon helt utan att blinka -”Nej, men inte kan jag klä min son i rosa. Hur skulle det se ut?” Tjaa, tänkte jag, han skulle se ut som en tjej. Ni vet hur vissa ungar är svåra att direkt se om det är en Adam eller en Eva. Så jag faller dit jag med trots att jag försöker vara uppmärksam på just sånt här.
Trickigt men väldigt intressant. själv lekte jag med bilar och flygplan så jag hade nog varit den (enda) lilla tjejen på lådbilen längst till höger…
Sharing is caring
Mina andra bloggar
