From the monthly archives: December 2007
Vad gjorde du 2007 som du aldrig gjort förut?
Gifte mig. Åkte utomlands endast för att gå på konsert, närmare bestämt till London och såg Prince.
Vilka länder besökte du/ni?
Vi besökte England, Spanien, Vietnam, Thailand, Malta.
Vilket datum från 2007 kommer du minnas, och varför?
22 september då vi gifte oss såklart!
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2007?
“You’re just to good to be true” – Andy Williams (vår utgångslåt på bröllopet)
“The rocking years” – Dolly Parton (J’s låt till mig)
“Where will I begin” – Shirley Bassey (min låt till J)
Blev du kär under 2007?
Jag blev Kärare om det räknas.
Vad gjorde du på din födelsedag?
Åh det kommer jag inte ihåg, det är ju nästan ett helt år sedan. Säkert något trevligt.
Vad hade gjort ditt år mycket mer njutbart?
Inte mycket, eller jo om jag hade fått snö någon gång under vintern 07 så hade det varit njutbart. Och då menar jag snö som ligger, knarra under fötterna och som håller för lite snöbollskrig och pulkaåkning.
Tre ord som sammanfattar året?
Kärlek, Respekt, Utmaningar.
Vad var mest utmanande under 2007?
Det måste bli planeringen av bröllopet, nytt jobb, flytt till ny lägenhet allt inom loppet av ett par månader. Samtidigt som just dom här tre händelserna var några av de absoluta höjdpunkterna på året.
Årets bästa konserter (välj fyra): Prince, Metallica, George Michael och Depeche.
Årets låt (i hemlighet): Evighet – Carola (lång historia)
Årets låt (officellt): Inte ny för i år men i alla fall: Rage against the machine – Killing in the name of.
Årets ord: Shit. Jag kan inte sluta säga det…
Årets flipp: Sommaren
Årets flopp: Vintern (pga brist på snö)
Årets bästa shopping: Åh det blir svårt men jag får summera det som massor av skor och väskor.
Summera år 2007:
Det har varit ett mycket bra år som innehöll allt, kärlek, resor, nya upplevelser, väldigt få sorger och ännu färre bedrövelser. Jag ser fram emot 2008 som skålas in med vänner i vår (nya) lägenhet!
Hittade dom här pärlbeströdda träskorna i StellaMcCartney‘s v/s 2008. Det här är som en blandning av den indiankonst som fanns där jag bodde i New Mexico USA och våra hederliga svenska träskor. Som små konstverk men jag kan inte bestämma mig för om dom är superfula eller lite roliga. Ett är ju säkert, ni kommer inte se dom på mig.
I augusti 1944, när tyskarnas occupation av Paris lättade, var ekonomin körd i botten. Andra världskriget hade effektivt strypt modets huvudstad och tyskarna gjorde anspråk på att vara “the haute couture capital of the world”. Då i slutet av andra världskriget gick de Parisiska modehusen ihop för att visa att Paris fortfarande var modets vagga, man skapade “Teâtre de la Mode“.
Illustratören Eliane Bonabel skapade vajerdockor i miniatyr som modeller för skalenliga modekreationer. Dessa miniatyrer saknade inte någon detalj i sitt återskapande av den storslagen design som de franska haute couture-husen i Paris var kända för. Alla dockorna har ett eget uttryck i deras små skulpterade ansikten och perukerna är alla individuella. De bär väskor, skor och andra accessoarer i exakta miniatyrer av existerande förlagor så som smycken, handskar, hattar, bälten och till och med små puderdosor.
Fram till nyligen har denna unika samling av 99 dockor och dess kreationer permanent funnits på Maryhill Museum of Art i Goldendale, Washington sedan 1952. Nu fanns utställningen i Barcelona där jag hade det stora nöjet att se dockorna som bär desginerplagg från modehus som Ricci, Balenciaga, Schiaparelli, Hermes, Worth, Lelong och Carven.
Dockorna rör sig i uppbyggda miljöer (här en kallad “La Place Vendome“) och detaljrikedomen i dessa små dockornas kläder är enorm, de har tex fungerande dragkedjor, flera handväskor med små portmonäer innuti och alla knappar är klädda och fungerar som om de vore normalstorlek. Minsta lilla veck på klänningarna återfinns också på originalet.
Ett fantastisk hantverk!
Jag har alltid älskat den här dräkten, den är för mig klassisk kläddesign personifierad.
I Barcelona besökte jag Museu d’Art Contemporani de Barcelona (MACBA) som bland annat visade en utställning om hur atombomben även påverkade världen utanför Japan. Man visade filmer och bilder om hur tex modet påverkades av kriget och döm om min förvåning när jag kommer in i ett rum och framför mig ser en av de mest omtalade kreationerna från 1940-talet.
Denna skapelse kallad Bar suite 1 var utlånad från Christian Dior Museum i Granville. Jag stod länge och tittade på hantverket. Så otroligt snyggt gjort, och så enkelt. Cremevit kavaj och en svart nästan plicerad kjol. Absolut tidlöst och genialt!
…skulle den se ut så här.
Helst skulle den vara så stor att man skulle kunna stå i den. Inte för att man skulle vilja göra det utan mer som ett mått på storlek *s*. Jag älskar knastret från en brasa och hade jag en skulle jag hellre titta på elden än på TV. Det är lugnande för själen att förlora sig i lågornas rörelser.
Nästa lägenhet ska ha en öppen spis, sådeså!
Guldvinnaren i tävlingen London International Awards for ‘ambient indoor’ är denna genomtänkta pappershållare skapad för WWF av Saatchi & Saatchi (köpenhamn). En rätt enkel idé med en illustrativ genomslagskraft. Ju mer papper du drar ut desto svartare blir sydamerika – mängden regnskog minskar synbart. Smart design som får dig att tänka på världens tillstånd när du sitter i det lilla låsbara rummet.
Så himla klurigt men endå så enkelt. Det är ju precis så här det låter när man är riktigt förkyld och täppt i snoken. Gillar speciellt majsen högst uppe till höger. Klockren *s*. Byrån bakom reklamen heter Åkestam Holst och har haft Nezerils förtroende även vid tidigare kampanjer. Dom verkar ha fångat essensen i det här med förkylning.
Det man kan fundera över är varför inte Nezeril heter Dezeril? för det är ju i alla fall så det låter när man snörvlande säger Nezeril.
Kampanjen finns att beskåda i en tunnelbana nära dig.
Mina andra bloggar
