Förra veckan hade vi en genomgång av marknadsföringslagen och framför allt svarta listan som innehåller beskrivning av vad som bör anses som vilseledande och aggressiva affärsmetoder.
Denna genomgång fick mig osökt att tänka på ett mindre roligt besök i en Turkisk basar i hamnstaden Kuşadası (på väg från Grekland för en dagsresa till Efesos).
Jag (blont långt hår, blå ögon) och mamma (med sprakande rött hår) tar oss in i basaren för att leta väskor (såklart!). Genast är försäljarna som flugor kring en sockerbit. “Kom, du ska få träffa min son” säger en av dom och rycker mig ivrigt i armen.
Jag skakar honom av mig bara för att hamna rakt i armarna på nästa som frågar om vi är systrar (as if?!) och vill bjuda på äppelte i sin butik. Mamma ser något hon gillar i hans skylt och vi går in. Och tro på faan om inte gubben låser sin butik från insidan och stoppar nyckeln i fickan!
Punkt 24 på Svarta listan (aggressiva affärsmetoder)
En näringsidkare får absolut inte ge intryck av att konsumenten inte kan lämna platsen innan ett avtal har utarbetats.
Jag och mamma tittar på varandra och höjer på ögonbrynen. Här gäller det att vara på sin vakt. Vi serveras te och sedan väller det in släktingar i butiken genom en bakdörr. Alla försöker pracka på oss prylar och verkligen översäljer deras förträffliga kvalitet.
“Dom är äkta jag lovar! Inga kopior här inte!”
Punkt 9 Svarta listan (vilseledande affärsmetoder)
Ange eller på annat sätt skapa intryck av att det är lagligt att sälja en produkt när så inte är fallet.
När vi till slut känner oss tvungna att dricka mer te och köpa en väska var så kommer vi ju till den spännande delen med att pruta. Mamma är stenhård när hon prutar så även denna gång. Den åldrade butiksinnehavaren fnyser åt hennes hagglande för att till slut börja vifta och skrika om att vi ruinerar honom med våra oförskämt låga bud. Han har ju familj att försörja, skolor att betala osv..
Punkt 30 på Svarta listan (aggressiva affärsmetoder)
Uttryckligen informera konsumenten om att näringsidkarens arbete eller försörjning står på spel om konsumenten inte köper produkten eller tjänsten.
Så först när vi handlat, till ett pris satt av butiksinnehavaren, låses butiksdörren upp och vi får komma ut på gatan i folkvimlet. Känns lite som att man blivit överfallen och rånad. Har inte varit tillbaka i Turkiet efter det.
Tur att man bor i ett land där allt, och då menar jag allt, kan kontrolleras och regleras med svarta listor (OBS ironi!)
{ 2 comments… read them below or add one }
Haha, underbar story. Kanske inte lika roligt just då dock…
Jobbigt läge! Jag upplevde också en rätt rejäl kulturkrock i Turkiet och har precis som du endast varit där en enda gång. När jag och brorsan var på väg för att ta en öl nere vid hamnen när vi var i Turkiet för många herrans år sedan (vi var egentligen inte där tillsammans men det är en annan historia) så kom det hela tiden fram skoputsare. Det var unga energiska pojkar. Jag hade ett par mörka sneakers som kanske såg putsningsbara ut men brorsan hade något slags mocka-aktigt på fötterna som definitivt inte var det. Till sist så var det en extra ettrig och snabb kille som lyckades börja putsa på brorsans skor trots att vi tydligt visat och sagt nej. Det blev en stor mörk rand. Av någon anledning så blev jag argare än brorsan och gjorde klart för pojken att nu fick han fan göra så att hela skorna fick samma färg. Det fick de på typ 20 sekunder. Det blev inte jättebra men bättre än med en mörk rand. Efter det så bad jag killen dra åt helvete och så gick vi. Jävlar vad arg han blev. Jag trodde han skulle försöka klösa ögonen ur oss eller något liknande. Efter bara några meter så kom det, från en butik på gatan, ut en närmare två meter lång turk, med stor mustasch, och går rakt emot oss. Jag känner att det antagligen kommer bli läge att betala för den totalt misslyckades tjänsten trots allt men ack så fel jag hade. Den stora mannen tar bokstavligen den lilla under armen och lämnar oss ifred. Lätt surrealistiskt.