Doris och jag mötte upp gamla vänner/kollegor från förr på Mälarpaviljongen. Något träd i närheten släppte sina frön som transporterades med vinden likt snöflingor över hela Paviljongen. Det var fullt upp för att undvika att få frön i rosé och gnocci (som hade kunnat koka längre tyvärr).
Doris spanade in stället,
hoppade från famn till famn,
och slocknade sedan i mitt knä.
