Själv är jag för ung för att ha upplevt Klarakvarteren i Stockholm. Klarakvarteren omfattade Vasagatan-Kungsgatan-Malmskillnadsgatan-Malmtorgsgatan-Strömgatan-Tegelbacken. Jag rör mig dagligen i dessa kvarter och har ibland funderat över det gamla Klara. I ett av våra mer undangömda konferensrum hänger stora bilder på hur det såg ut när Klara revs och tex Kulturhuset byggdes. Det var bara ett stort hål där Klaras fina hus legat. Eller så har jag en förskönad romatiserad bild av hur det var i Klara. Jag har fått det berättat för mig att de flesta husen var rena ruckel som hölls ihop av dess tapeter och att det luktade hemskt från avloppen. det kanske var dags för Klara helt enkelt. Jag kan inte riktigt släppa tanken på att det kanske hade gått att renovera Klarakvarterens hus men det hade antagligen kostat mer än det smakat och det låg säkert inte heller i tiden då allt skulle byggas nytt och modernt.
DN skrev en artikel nyligen som visade bilder på Klara nu och då. Här kan du läsa hela artikeln.
Mäster Samuelsgatan (1950) österut med Konstfack (och Slöjdgatan) till vänster. Foto: Lennart af Petersens.
Samma vy (i dag) som ovan, utan Konstfack.
Sharing is caring
3 Responses to Klara färdiga gå
Leave a Reply
Mina andra bloggar
Det finns nog lika många skäl till att man rev alltihopa som det fanns skäl för att inte göra det.
Å ena sidan hade man kunnat renovera, men samtidigt led Stockholm av en trafikinfarkt så allvarlig att det troligtvis var än värre att ta bilen från norra till södra ändan av stan. Det fanns inga vettiga vägar av normal bredd som gick genom Klara-kvarteren – alla var anpassade för häst och vagn. Detta snörpte av trafiken så att det kunde ta en timma mellan Norrmalm och Södermalm.
Vidare var ju planen att dra en tunnelbana, och på den tiden borrade man inte främst, utan gröna linjen grävdes ner i ett jättedike som sedan däckades över med betongplattor.
Som om inte det var nog så hade ju de flesta europeiska storstäder drabbars hårt av kriget och där började nya, moderna stadskärnor byggas upp. Klart man inte ville vara sämre, så det som bomberna hade gjort i andra städer, löste Stockholm med grävmaskiner.
Däremot blev det gigantiska omdaningsprojektet aldrig riktigt färdigställt. Tittar man noga i stadsbilden så kan man fortfarande se spår av något som var tänkt att bli ännu större, helt ohemult gigantiska förändringar som vi knappt kan tänka oss idag.
Vi får vara glada att det hela avbröts innan man rev Gamla Stan också, vilket det fanns planer på.
Om du är intresserad av en liten stadsvandring någon gång så kan jag visa en del lustigheter i City…
Jösses, en hel uppsats i ämnet…och en mycket intressant sådan. Tack för historielektionen CB. Nu vet jag mer om Klara =)
Jag är inte bara en riktigt krångelpelle till programmerare – jag är kulturvetare också.