I natt blev det inte många timmar shut-eye. Vi bor på ett hotell mitt i stan vilket märks på både bra och dåliga sätt. På plussidan kan nämnas att det är gångavstånd till allt men på minussidan, alla hittar hit.

Igår kväll intog ett gäng irländska fotbollsanhängare baren nere i lobbyn och med tanke på den otroliga brist på ljudisolering som råder så hördes exakt varje ord dom sa(skrek) upp tillvårt rum på fjärde(!) våningen.

Jag är ju inte den som är den så kl 24.35 ringer jag ner till receptionen och frågar om dom förlorat kontrollen över hotellet. Till svar får jag ett YES, the bar closes at midnight and there is nothing I can do. Jag föreslog att han skulle ringa polisen annars skulle jag göra det och det var inte populärt.

Snubben blev ortrevlig, skrattade mig i örat och sa att det inte var min business och med mitt temperament så gick jag ju självklart igång och menade på att det nog ändå var min business…med tanke på att vi betalar en spansk veckolön per natt så hade jag hoppats på en högre servicegrad. Efter att ha klämt av killen hans namn och namnet på chefen en blev det andra toner i skällan…Please don’t make me loose my job, I have a wife and three children.

Nå så vid 03 gick det att somna om men så vid 05 kommer en av supportrarna tillbaka från sin krogrunda och har uppenbarligen glömt sitt nyckelkort. Han börjar således att banka på dörren vilket inte ger något som helst resultat (polaren är väl full in till medvetslöshet), istället börjar snubben ringa till rummet från repan. När det inte funkar börjar dom ringa runt till de andra rummen så vid 05.15 väcks jag av att repan ringer och frågar om jag är Steve. And let me tell you, den killen fick sina fiskar varma.

Nu ikväll frågade vi efter chefen, han var inte på plats men vi fick tala med snubben som jobbade i natt och han var sååå len i rösten när han förstod vilka vi var. Bad om ursäkt för att han varit otrevlig och förstod om vi ville lämna in ett klagomål. Självklart kommer vi göra det sa vi. Ja hursomhelst, jag frågar om snubbarna är kvar på hotellet och jo det var dom så det lär bli samma visa ikväll/natt. Vi har staschat upp med proppar, vin och öl. Tanken är att dricka oss redlösa, plugga in propparna och somna innan huliganerna kommer igång. Håll tummarna för att det funkar.

I miss Sweden, snow and everything! I morgon åker vi äntligen hem.

Antoni Gaudi…vilken visionär! Gaudi måste ha framstått som fullständigt knasig för sina samtid (( 1900-tal )). Med sina unika arkitektur, enkel men samtidigt intrikat, lyckas han fånga naturens oregelbundna former och fast han överför dessa former till hårda material känns de fortfarande levande och mjuka. Det finns inga raka linjer i de byggnader han skapat och hans utgångspunkt var alltid att det skulle kännas bra att vistas i hans byggnader. Och det gör det.

Idag har jag besökt Casa Batlló, en helt otroligt skapelse som framstår som helt osannolikt sinnrik. Som sagt, inte en rak vinkel, färgsprakande mosaik, putsade böljande väggar och tak och perfekt skulpterade dörrar och fönster som alla har sin individuella funktion. Gaudi har själv skulpterat dörrhandtag som skulle göra Ergonomidesign avundsjuka. Allt, och då menar jag verkligen allt i detta hus fyller sin nytta (till och med skorstenarna på taket) samtidigt som dessa objekt är otroligt vackra.

Jag var mållös när jag kom ut på gatan igen efter att ha vandrat runt i Casa Batlló i två timmar. Helt makalöst!