Currently viewing the category:
"Energikick"
Skogen svämmar över av svamp och man får mer känslan av att gå och hämta svamp än att man letar svamp. Det är nästan svårt att sätta ner fötterna utan att trampa på en klunga stolta högväxtra svampar som står och solar sig i mossan. Vi fick ihop tre plastkassar och nu återstår bara efterarbetet med att rensa och äta dom finingarna =)
Jag, Magnus och lilla Doris gav oss iväg på upptäcksfärd. Målet var att besöka ett ställe utmed Sörmlandsleden där det finns eldstad med en häll ovanför som man kan steka pannkakor på. Vi hade laddat upp med ved (man kan ju inte chansa på att det inte finns), pankis-smet, blåbärssylt och vaniljglass och så gav vi oss iväg. Doris som normalt inte kommer på inkallning skötte sig nästan exemplariskt (och ja, jag vet att man ska ha hundar kopplade den här årstiden).
Det visade sig dessvärre att stället (som kallar Pannkakssjön i folkmun) var svårare att hitta än vad vi räknat med. Vi var envisa men efter ca två timmars promenad över stock och sten med ovan nämnda packning gav vi upp för den här gången och åkte hem och gräddade pannkakor på vanligt sätt. Funkar utmärkt det med.
Sedan trillade vi ut i Nyköpingsnatten och tittade till Rockbaren.
/Jennifer, som nästan fick en naturöverdos och som bannade sig själv för skovalet…ballerina i skogen…not so bright.
I lördags hjälpte jag och Doris världens bästa Miss Å att flytta tillbaka in i sin underbara lägenhet i Fredhäll. En fullständigt perfekt lägenhet med balkong från vilken du kan njuta av varje solnedgång. Här på balkongen kan man fördriva tiden i solen och kika på flytetygen som drar förbi nere på Mälarens sista utpost innan den rinner över i Saltis. Här i Freddan blir man väckt av måsskri, vilket inte alltid är uppskattat men som ändå ger en uns av skärgårdskänsla. Tycker mig minnas att Miss Å muttrade om att hon måste skaffa sig en hagelbrakare 
Vi var ett gäng tappra som bar flyttkartonger (Miss Å har varit en duktig tjej och rensat ut bland sina grejer. Sätter en del press på oss andra *ler*). Miss C fixade en dos energi åt oss bestående av (laktosfri) keso, avokado, banan och mandel, helt ovetandes om att det är en av mina favoritkombinationer.
Det är så härligt att ha dig tillbaka i Freddan igen kära Miss Å och vi ser fram emot flera sköna kvällar i solen på din balkong eller på klipporna nedanför.
/Jennifer, som är glad som en tok för att ha Åsa så nära igen.
“Med sina tio råsegel och tre försegel är briggen Tre Kronor af Stockholm ett äkta råtacklat fartyg ett vackert och välseglande skepp med rötter i 1800-talet på väg mot äventyr under 2000-talet”. Ja så beskrivs skeppet vi seglade ut i skärgården med.
Påsken 2011, originally uploaded by Gutterflower.
Jag har samlat bilder från vår underbara påsk i en liten filmsnutt. Håll till godo =)
/Jennifer, som har världens sötaste hund och universums bästa pojkvän.
Morgontimmarna är mysigast. Man glider runt i mysbyxor, fortfarande lite sängvarm. Fixar frukost med en hoppande Doris runt fötterna. Tar fram julklappskoppen (min favoritkopp av Lindberg vilket Magnus snappade upp på vår första dejt) fyller den till bredden med NK:s fantastiskt goda Änglate.
Svart te från Ceylon smaksatt med tropiska frukter och persika. Utsökt dekorerat med blå malva, solrosblomma, papaya- och citronbitar samt svartvinbär och smultron.
Till det, rostat bröd med egenhändigt tillagad marmelad på gröna tomater. Det blir inte så mycket bättre än såhär….och i eftermiddag kommer mitt <3 hit och i morgon ska vi se musikalen We will rock you….min julklapp till Monsieur.
att dom är för mesiga, i alla fall i mina öron.
Jag saknar distade gitarrer, dubbla baskaggar och ett högt tempo. Deras musik är lite för mellow för min smak….men publiken på Hovet tyckte nog annorlunda. Stämningen nådde ända upp till jumbotronen.
Jag var ju tvungen att läsa på om bandet och uppfattar absolut varför dom blivit så kända. Dom är duktiga musiker och dom gör sin sak. Tydligen var det sångaren Michael Paulsen som drog ihop bandet 2002. Han ville spela Heavy Metal med en dragning åt Trad Rock och det gör ju Volbeat med besked. Det gjorde också att jag inte helt kunde klura ut sångarens image.
Han är hårt tattuerad som en rocker, har en kotlettfrippa som en Rock-a-Billy-snubbe, svarta baggy slacks, vita hängslen som hänger ner utmed benen från ett svart nitbälte och till det Converse. Han känns som en djävligt eklektisk kille. Och sen läste jag mig till att han älskar Elvis och där tror jag mig hitta i alla fall lite av förklaringen då American Trad Rock är lite South boogie and blues-baserad. Det kanske är därför jag upplever Volbeats sound som en rockig typ av Country.
Volbeat har spelat på flertalet större internationella festivaler, öppnat för bland annat Metallica och Megadeath så ja, okejdå…dom får godkänt.
Nu laddar vi om inför nästa konsert som är Bullet for My Valentine. Hoppas på en lugnare tillställning än förra gången jag såg dom.
Mina andra bloggar
