Ja vad ska man säga….det har varit en toppenhelg på Sweden Rock i Sölvesborg. Efter 8 (!) timmar i bil kom vi till Sölves och efter ytterligare två timmars snurrande runt stan/byn för att hitta rondellen där man svänger av till Norje så var vi framme. Mina två färdkamrater var ordentligt överförfriskade när vi kom ner. Jag hade tagit över ratten i Jönköping och dom andra korkade upp…tror fan dom slängde korken också för det var liksom ingen hejd på dom.
Vi kom hursomhelst fram sent om sider, stuvade in oss i huset där 50 (ja du läste rätt) personer bodde. Vi var 10 st i vardagsrummet där 5st våningssängar formligen hade kastats in och stod huller om buller. Sedan korkade även jag upp och kvällen var igång. Vi hade inga biljetter till onsdagens konserter så vi hängde i en bar utanför själva festivalområdet där vi sprang på en massa kul folk. Bland annat ett par holländska bröder (bikers/sjömän vilket dom själva påpekade var värsta sortens män) som skulle hoja upp till Nordkap. Vi var ju fler som påpekade att dom måste vara galna! Till slut stannade dom två dagar på festivalen innan dom drog vidare. Vi lär säkert träffa på dom igen i sommar för det vankas fest i Norge (med G).
Dag två vaknade vi i toppform, taggade som tusan och efter en toppenfin frulle bestående av ägg, te/kaffe, mackor, fil, och jos för 40:- var det tre förväntansfulla brudar som skulle hämta ut sina biljetter/festivalband….och det skulle alla andra med 3-dagarsbiljett också.
Och som ni ser på bilden här under så var det just den briljanta idén som alla andra också fått. Här ser ni ungefär halva kön.
Miss Å hittade självklart ett par stövlar =)
Och Miss N hittade en klockren men inte helt godkänd förkromad kruka.
När vi äntligen kom in så hade Stone Sour redan börjat. Det var det första bandet jag laddat för så det var lite surt att jag missade starten men bättre planering av biljettuthämtning till nästa år.
Som ni ser hade sångaren och hela bandet en laid back stil, och tyvärr höll dom inte ihop konserten alls. Eller i alla fall inte i paritet med mina förväntningar. Det saknades stuns, dom hade inget mellansnack (vilket inte alltid behövs men som här hade gjort susen) och det uppstod tystnader på säkert 30-40 sekunder mellan låtarna och ingen ens klinkade på ett instrument eller kommunicerade med oss i publiken. Mycket dåligt liveband får jag säga. Det kändes mest som att dom repade. Ja och här nere ser ni t.o.m hur sångaren sitter ner och sjunger (!)
På tal om laid back så tyckte inte jag att jag nödvändigtvis var tvungen att SE Stone Sour utan att det räckte gott och väl med att höra dom så vi gick längst bak, la oss på gräset och drack lite öl. Soft.
Dom här tjejerna skapade lite uppståndelse med sina minimala röda lackmunderingar så Miss N passade på att linslusa med dom.
Vi träffade en hel rad jättehärliga människor som vi hängde med hela helgen och resten av festivalen. Här har vi Mr A från Götet. Två meter långt med svällande muskler, långt glänsande svart hår och världens humor och supertrevlig.
Tyvärr är det alltid för lång kö till Bajamaja och jag är för pryd (tro’t eller ej) för att sätta mig utanför. Dock var det en tjej i sällskapet som inte fegade ur när det väl knep och hon fick den härliga kommentaren -”tack för ett bra fotografi” när hon var klar och drog upp byxorna. HAHAHAHA.
Annars var det många bra band även om spellistan inte var lika bra som tidigare år. Den jag blev mest överrumplad över var Gary Moore. Fisatan vad bra det var!
Och som ni ser var det aldrig en tråkig sekund =)
Dio Tribute med tal och tyst minut. Såg ett och annat vått öga och det berodde inte på regnet kan jag meddela.
Mellan konserterna och när det regnade för mycket satt vi i husbussen som var parkerad innanför nasarnas stånd och mös.
Dan Reed
Dio Tribute av Dan Reed (ber om ursäkt men jag är inte så haj på att redigera filmer så jag kan tyvärr inte ställa den här filmen på rätt ända så ni får ta det för vad det är men jag hade i alla fall ståpäls.)
Aerosmith rockade loss och hade energi efter alla dessa år. Det såg ut som att dom hade kul på scen eller så är dom så tajta att dom med lätthet drar av en spelning i sömnen.
Miss Å och jag softar mellan spelsetten och regnskurarna.
Här kastar vi paj på varandra i all välmening =)
Världens bästa Mr T som följde mig hem på kvällarna. Även dom jag inte riktigt kommer ihåg i detalj. Se film ovan =)
Det kan vara jobbigt att vara på festival…..
Äta bör man så det blev väl mest det som var tillgängligt. Petade i mig mitt livs första Langos. Behöver inte upprepa den övningen.
Jan, en av de holländska bröderna som vi träffade första kvällen. Spenderade 6 månader om året på deras båt och 6 månader på hojen. Trist liv men någon måste ju göra det.
Folk i alla åldrar rockade loss.
Och helt plötligt dök min gamla vän Mr T upp i vimlet. Har inte setts på säkert 15 år men han var sig lik till sättet men med lite mindre hår. Skitkul att träffa honom och han kände Miss N på något invecklat sätt.
Cinderella var en total nostalgitripp och inget mer…
Sköna Mr T från mina hemtrakter dök upp. Lär ses i konsertvimlet snart igen.
Ett par Uppsalabor med hjärtat på rätt ställe. Vi skulle tagit varandras nr men det blev liksom inte av där i röran. Vi hade totalt samma musiksmak så det hade varit trevliga konsertkompisar.
Dio tributes dök upp lite över allt.
Partygänget
Billy idol gav nytt ansikte åt Rock á Billy…drag men inte så musikaliskt bra som ni märker på den här filmen. Han måste väl närma sig de 60 va?!
Festivalens absoluta besvikelse var väl i alla fall Guns and Fuckn’ Roses som lät oss vänta i 50 minuter. Vi buade ut honom och gick därifrån. Vilka djävla divalater från en hasbeen som spelar i vad som känns som ett coverband. Nej istället gick vi och tittade på Stratovarius som ägde och som faktiskt ville stå på scen och uppträda. Vad jag kunde se så hade dom ingen bas utan en basgitarr så deras sound var lite speciellt. Jag var överlycklig. Härligt att upptäcka ett nytt band!
Ja sen var festivalen slut för det här året. På söndagen styrde vi kosan mot Stockholm igen och efter 9 timmar i bilen var vi äntligen hemma. På måndagen hade jag mer eller mindre tappat rösten (efter allt skrikande och överröstande) och var seriöst bakis ända till onsdag förmiddag. Men…jag skulle inte tveka att göra om det nästa helg.
I fredags hängde jag på Sweden Rock-grabbarna på SM-finalen i Battle of the tribute bands på Tyrol. Jag hade inga större förväntningar på kvällen och min inställning var lite i stil med “En hel kväll fylld med Covers….Hur kul kan det va?” Och kanske just därför blev det en otroligt lyckad kväll. Jag hade verkligen svinkul. Jag och Tommy stod längst fram och hoppade av ren lycka till tributes för Metallica, Rage Against The Machine, Led Zeppelin, Heart, Accept, Mötley Crüe och Queen. Det var fantastiskt hög stämning och publiken drog igång en Mosh-pit som jag gjorde allt för att inte dras in i, vilket är mer eller mindre omöjlig när man står längst fram och redan hoppar.
Ja det var en lyckad kväll. Kände mig en aning överserverad på lördagen när jag vaknade (skyll sig själv) så lördagen blev extremt lugn, blev bjuden på middag hos Mr O och underbart söta lilla Miss N (som väldigt subtilt påpekade fram emot 21-snåret…”Pappa, jag vill att dom ska gå”. Hahaha…Dom är ju för underbara dom små liven). Söndagen innehöll träning och allmänt slappande i soffan med en kelsjuk Doris. Ja det var väl den helgen i runda slängar. Sweet!
]]>Hela kvällen har vi haft sällskap av en Tysk…han är chef över hotellet vi bor på. Kvällen inleddes med honom och tre tjejer från Sverige, varv två är infödda kinesiskor varav den ena influgen från Beijing. Fråga mig inte hur det går till men självklart retar sig den här oerhört filosofiska mannen på mig som enskild kvinna av tre efter ca 3 timmars diskussioner. Vad jag än tar upp så ser han det som en möjlighet att kritisera mig. Ena sekunden är det mitt fel att jag inte har en man i mitt liv, andra sekunden “ser” ( som ni märker är jag lite skeptisk till hans förmåga) han att jag är för stark för en “normal” man…unt so weither…om jag ska vara ärlig så tror jag inte att han är man nog att klara av min utstrålning..och det är helt och hållet hans problem =)
De här mannen tröttar ut mig totalt, som om det är möjligt efter 28 timmars påtvingad vakenhet!!!! Jag gör allt för att inte verbalt slita honom i stycken…oj vad har vi inte behandlat? Kinas enbarnspolitik, womens liberation, och så vidare. Jag blir blir så trött och ni som känner mig vet att jag inte kan hålla tillbaka av diplomati eller artighet utan måste uttrycka min uppfattning så den här stackars (!) tysken fick ju sina fiskar varma när han trodde att han snodde in mig på religion och språkhistoria vilket är två ämnen jag studerat ingående trots min blonda hårfärg och mina blå ögon.
Från en början var våra diskussioner så intressanta att jag började spela in dom med min mobil. Sen blev dom så skruvade så att jag fortsatte. Tror fortfarande inte att någon anade att dom var bandade. Jag har säkert 3 timmar av vårt rödvinsbabbel som jag ska klippa ihop när jag kommer åt min sladd som dessvärre är hemma. Det är fan värt det så jag lovar att lägga upp 3 timmars diskussion när jag kommer hem. Men nu checkar jag fan ut……………
02.18 Kinesisk tid…over and out.
Ja vad ska man säga…det var magiskt. Fantastiskt underhållande att se en artist bygga upp sin ljudbild på det sätt som Imogen Heap gör…instrument för instrument, ljud för ljud bygger hon sitt sound tills det står där, kompakt som en vägg. Hon plockar ljud av fåglar, sprakande brasor och sus i lövträd från sin trädgård, hon använder de mest konstiga saker för att få till sitt bakgrunds-sound, tex en sådan där räfflad plastslang som man vevar i luften så bildas ett swoschande ljud, bjällror, pipleksaker och inte minst sin egen röst och även publikens. Det var också en den underhållande problem med tekniken. Allt detta toppas sedan av med en mycket torr brittisk humor. Jag var i sjunde himlen där på Nalens trägolv.
Och vet du vad? Hon kommer tillbaka på någon sommarfestival tydligen och då måste du följa med mig och stå längst fram och njuta. Då ska jag se till att ha laddat batteri i kameran så att jag kan filma mer men ni ska få se lite av det jag hann filma igår innan kameran kroknade. Ger detta det minsta mersmak så kan jag rekommendera att youtuba på Imogen Heap och sedan luta dig tillbaka och njuta av hennes kompositioner av ljud.
Mina damer och herrar…Imogen Heap
Asbra mellansnack
Återkommer med mina egna filmer senare..tills dess får ni hålla tillgodo med lite bilder.
Bandit-galan var asbra, precis som förra året. De flesta av mina favoriter var nominerade till diverse priser och i de allra flesta fallen var det rätt band som vann.
Bästa Svenska Grupp: Sonic Syndicate
Bästa Internationella Grupp: Muse
Bästa Svenska Album: Dead By April
Bästa Internationella Album: Killswitch Engage
Bästa Svenska Liveakt: In Flames
Bästa Internationella Liveakt: Muse
Årets Svenska Genombrott: Corroded
Årets Internationella Genombrott: Airbourne
Bandit Mest Spelade Grupp 2009: Mustasch
Under galan spelade Dark Tranquillity, Mustasch, Royal Republic, Sonic Syndicate och Corroded (ett glatt tillskott som ersättare för Raised Fist som åkt på vinterkräksjukan).
Vi har haft en helt fantastisk helg på Fårö jag och tjejerna. Vi flög över i en superliten fin kärra som lyfte från Bromma kl16.35
och 35 minuter senare var vi i Visby.
Har ni missat Kutens bensin på Fårö så måste ni kika förbi nästa gång ni är på ön. Ett riktigt härligt ställe!
Jag tog med tjejerna till Norsta Auren, min favoritplats i Sverige alla kategorier. Stranden Norsta Auren längst upp på norra Fårö är omkring tre kilometer lång och säkerligen hundra meter bred på bredaste stället. Den är finkornig och löper som en mjuk båge mellan Skär och Fårö fyr, längst uppe på norra Fårö. Där finns sanddyner högre upp på stranden, vass och det är helt obebott förutom ett hus vid Skär.
Här är den lilla söta kvarnen vi hyrde.
Hojgrabbarna ville inte vara med på kort så det fick bli en close-up på klubbflaggan istället. Ett skittrevligt gäng grabbar, men jag tyckte nog mest att dom burnade och söp =) Men det funkar ju det med.
Det här kommer att bli ett återkommande äventyr för vi hade så sjukt satans kul! Nästa år kanske du hänger på?!
]]>
I helgen bär det av till Gotland och närmare bestämt till Fårö. Vi ska på James Dean Death Party med The Barbwires på Kutens Bensin på Fårö. Vad många inte vet är att här på Fårö vilar Bonnie & Clydes sönderskjuta Ford Tudor 34 den sista vilan tillsammans med James Deans Chevrolet från 1939. Här finns grus från Graceland och Jimi Hendrix vita husvagn. Bara det gör det ju värt att besöka Kutens bensin….om det inte räcker så kanske du kan åka hit för att, som Kutens själva säger, “[...]dricka ljummen öl i en lada packad med mc-brudar, rockabilly-snubbar och Chesterfield-rökande Fårö-gubbar till ljudet av en SUN RECORDS 78-varvare som en gång repats av Elvis Presley personligen[...]“.
Vi har hyrt en gammal Cheva i Visby och efter ett par lägenhetsvisningar (Miss Å letar boende) där så drar vi vidare upp mot Fårö och till en kvarn vi hyrt alldeles vid havet. Där ska vi sedan äta middag på stranden (om vädret tillåter) och sen är det Partääääyyy!
Läs mer om Kutens här
VI
Gotlandsguiden
Expressen
Metro
Äntligen är konsertschemat för hösten färdigt. Det blir flera härliga konsertögonblick och förhoppningsvis en och annan backstage-fest.
17 oktober
Mustasch- Annexet
Bring me everyone
24 oktober
Muse - Hovet
Hysteria
9 november
Marilyn Manson – Globen
Heart shaped glasses
22 november
Shinedown - Turol
INSTÄLLT
9 december
Dio - Debaser Medis
Holy Diver
Rainbow in the dark
11 december
In flames m.fl.
Dead By April, Every Time I Die, Killswitch Engage, Maylene and the Sons of Disaster, Rockstar Taste of Chaos Tour
30 januari 2010
Machine Head + Bleeding Through – Fryshuset Arenan
Anestetics of Hate
Beautiful mourning
31 Januari 2010
Depeche Mode – Globen
Då var Sweden Rock Cruise avklarad för den här gången. Miss Å och jag var lite i osynk. Jag var astaggad på torsdagskvällen och natten och kollade på alla spelningar medan Miss Å låg och trynade i hytten. Fredag morgon, medan jag fortfarande hade grus i ögonen, knäppte Miss Å upp första ölen och fortsatte sen stenhårt tills vi var i land i Värtan igen.
Det var jordens röj och jag träffade faktiskt lite folk jag kände igen från förr, snubben på bilden tex. Hojåkare från Snut MC som hängde med gänget jag hängde med för länge sedan. Det vimlar av härligt avslappnade människor i rocksvängen. Kolla här får du se.
]]>
Kära Mr P erbjöd mig att följa med honom och sex killkompisar till AC/DC-spelningen på Ullevi i juni. Går ju inte att tacka nej till en sån fin inbjudan eller hur?! TACK, TACK, TACK kära du. I’ll owe you big time =)
]]>
Såg Bullet for my Valentine ikväll på Arenan. Åh vad jag har sett fram emot den här konserten. Det var sååå sjukt bra (kommer posta filmer från konserten sen) dom var exakt så hårda och distade som på plattorna. Jag var i sjunde himlen. Och…självklart blev vi headhuntade till efterfesten.
Det var, till skillnad från backstage-festen efter Monster Magnet, heeeealt galet. Tjejerna var på toook för unga, då menar jag mellan 14-19 och dom föstes in i ett slags väntrum för att invänta idolerna. Jag och Miss Å vägrade och stod och snackade med förbanden istället. Tänker verkligen inte sitta i en chark som ett stycke kött och vänta på att bli upplockad. Jag är bara ute efter lite party. Det första förbandet var skitcoola och den kvinnliga keyboardisten tog väl hand om oss.
Det är lite kul i alla fall att se dom här yngre banden och hur dom “festar”. I stort sett ingen sprit (nu talar jag om förbanden, kommer till Bullet sen), surfar på sina MacBooks, fipplar med sina iPhones, dricker Fanta light och visar småtjejerna sina gaddningar.
Bullet däremot…det är en helt annan historia. Dom hade efterfesten i samma lokal som Monster Magnet med egen DJ (vi sa till varandra att här har vi varit förut, different band same shit, fast ändå inte) men den här gången var tjejer inte byxmyndiga…förutom några av oss med stamtavla.
Som sagt, jag är ute efter en kul fest (en onsdag) och inget mer och om vi tyckte att Monster Magnet var lama så vägde Bullet upp för det så det räcker och blir över. Ursäkta franskan men det var både avsugning och regelrätt samlag och där någonstans åkte jag hem. Det är inte riktigt min scen och så är det en dag imorgon också.
I’m getting to old for this shit!
]]>
Shit vilken trevlig kväll. Klev ombord på Mr G’s 32-fotare vid Nybrokajen och sen i väntan på Miss Å drog vi en repa ut i Djurgårdskanalen, ja i alla fall under första bron, båten är för hög för den andra tyvärr. Åkte tillbaka till Strandvägen och plockade upp tjejen och sen bar det av till Waxholm där vi la till och käkade en supertrevlig middag på Hamnkrogen. Kul att iakta dom lokala förmågorna och vi avhandlade verkligen allt mellan himmel och jord men mest mysteriet med manligt och kvinnligt.
Mr G är en klippa, vilken djävla kille. Riktigt glada att vi sprang på dom på Utö…eller det var nog snarare Mr G som sprang på oss om jag ska vara ärlig. Rätt som det var satt han i sittbrunnen på Miss A’s båt och kände sig hemma. Inte oss emot som sagt.
Idag är första gången jag har slussat i Sthlm. Vi åkte in via Hammarbyhamnen (fick mig att tänka på en viss svartklubb), vidare förbi Tanto, Liljeholmen bort till Freddan. Där blev vi avsläppta på en pontonbrygga som inte satt ihop med övriga bryggor så det var bara att ta till Ronja-rövardotter-hoppet. Ja sen drog Mr G (och hans supertankade kompis som för längesedan somnat i durken) vidare hem mot Kungsängen.
Ganska snart upptäcker jag och Miss Å att den bryggan vi just hoppat över till hör till en låst båtklubb (såklart!) och där står vi, inlåsta med ljudet av Mr G’s mullrande motorer som försvinner i fjärran. Psykbryt! Ringde polisen men innan vi kom fram genom växeln lyckades vi bryta/tvinga upp grinden och ta oss ut.
Pust. Vilken kväll =) så härligt att vi kommer göra om det i morgon…men då bär det av till…håll i er nu…Grand Garbo…där har vi en mödom jag aldrig trodde jag skulle bli av med.
Sov sött. Tack-o-go’natt
]]>
Jag är: så glad för att jag börjat med silversmide, det är verkligen en grej som passar mig. Varje onsdag är veckans höjdpunkt.
Jag är inte: det minsta stressad över beach 2009…äsch vad faan, jag lurar i alla fall ingen…JAG HAR FULL PANIK!
Jag tycker om: komplimanger men har så himla svårt att ta dom. What’s up med det? Idag går en kollega förbi mig och säger -”och här står du och ser snygg ut” och jag kommer inte på något att svara. Öh…tack, eller HEHEHE eller vad fan som helst men jag är bara tyst. Blir inte klok på mig själv ibland (men jag gillar mig själv ändå) =)
Jag tycker inte om: när folk fyller i stammande människors meningar. Hutlöst oförskämt. Bläh!
Jag är glad: för alla svar jag fick på frågan Who are you? Stort tack ni som svarat och sagt hej. Det gör det alltid roligare att veta vilka man skriver för och snälla ni….sluta inte kommentera! Säg er mening och avviker den från min så är det bara kul, då kanske vi kan få till lite diskussioner.
Jag vill ha: en egen smedja (som Arne). Skulle se till att ha fullt med skön musik, massor med material och sen bara gå där och skrota hela dagarna. Det var bara den där lilla teknikaliteten med att hitta/fixa en smedja och att våga säga upp sig (som Magdalena gjort)
Jag vill inte ha: kvar den här djävla förkylningen. Vart kommer allt snor ifrån?
Jag har: käkat en mycket god lunch med en mycket god vän, Mr B, på Kulturhuset. Vi hade mycket att avhandla som vanligt. Var ett tag sedan vi sågs fast vi båda jobbar inne i stan. Vad ska man säga, så många män – så lite tid =)
Jag har inte: Ätit godis idag….ännu.
Jag vet: att det kommer att bli en förtrollad kväll. 11 tjejerna ska ut på balluns och kvällen börjar med drinkar på Le Bar Rouge. Det kan nog spåra ur närsomhelst hoppas jag =)
Jag vet inte: vad jag skulle göra utan min kära familj och mina underbara vänner. Ni förgyller mitt liv och jag är så tacksam för att ni finns.
Jag lyssnar på: Alter Bridge. Har just fixat en biljett genom silverfisken Tomas så det blir konsert på Arenan 19 november. 10 december.
Jag känner: för att softa framför hela säsong 2 av X-files på söndag. Sällis?
Jag skulle behöva: gå upp på vinden och rota fram en låda med alla mina gamla stenkulor. Känner helt plötsligt för att bygga en pyrra.
Jag kan inte få nog av: hösten. Det är vackert, svalt och en årstid man måste igenom för att få vinter och snö igen =)
Jag saknar: en person jag aldrig har haft…konstigt hur vissa människor fastnar i ens medvetande.
Jag fick just ett tips: av Stadsmulle – om man går vilse inne i stan så pekar alltid parabolantennerna åt söder (funkar bäst i förorten dock) så glöm det där med mossa på träden och sånt shit.
Njuter verkligen av Metallicas nya plattan Death magnetic. Skiter i att folk tycker att ljudet suger, jag är ingen ljudnerd så för min del är jag lyrisk över att dom tagit tillbaka sitt sound. Det här känns som på den gamla goda tiden när James var i målbrottet. Som sagt, jag är lyrisk. Ju hårdare desto skönare och detsamma gäller ljudnivån. Men som vanligt skriver media sina löp.
Det pågår tydligen något som heter Loudness war där ute. Musikindustrin tenderar att producera skivor på allt högre volym för att särskilja sig från andra band i samma genre. Det är här som ljudnerdarna menar att i.o.m att en CD har en maxvolym så kan all övrig volym bara uppnås genom att man “reducerar den dynamiska skalan” (( förstår inte ett skit men det låter ju vettigt )) vilket ger en kvalitssänkning i ljudet.
Jag skiter i vilket, på min lilla ljudmaskin (( kan väl inte kallas stereo har jag förstått )) så låter det inte bättre än vad JVC tillåter och vid det här laget vet ni att jag…är lyrisk.
Metallica är på sin North American tour nu men jag håller en tumme, för på senaste konserten lovade den lille Dansken att dom kommer tillbaka 2009.
Några spår från nya skivan:
Cyanide
The Judas Kiss
End of the Line
Broken, Beat Scarred
Var: Globen
När: igår
Publik: fullsatt och kungaparet var där
Förband: Stevies orkester värmde upp
Bäst: våra platser var superbra
Sämst: att Stevie propagerade för Barack Obama på ett nästan Carola-likt sätt. Hittade dock dessa två sjukt bra filmer på Youtube.com om Obama och McCain. Någon har tänkt till.
Men för att återgå till konserten igår…Ojojoj vad den mannen har många bra låtar. Han sprutade ur sig hits på ett sätt som fick mig att tänka tillbaka till Prince-konserten på O2 arena i London förra året. Stevie satt mest vid sitt piano (rätt väntat) och svängde med huvudet fram och tillbaka ni vet (inte helt oväntat det heller). Hans närvaro var total och han charmade publiken med sitt mellansnack. Vi skrattade mycket och folk formligen ylade -”we love you Stevie”. Han var briljant. Bland annat tackade han alla för att vi varit hans fans, för att vi gett honom möjlighet att hålla på med musik och att vi alla har gett honom möjligheten till ett liv som han som blind annars inte hade kunnat hoppats på.
Det här var en feel-good-konsert.
DN’s recension
Nästkommande konsert är Bullet for my Valentine och Monster Magnet (( har träffat en konsert-kompis som gillar samma musk som jag )). Och kanske att jag får med mig tjejerna på Al Green =) Ser ut som att det rätar ut sig även på konsert-fronten.
Ses i publikhavet…
]]>