Currently viewing the category:
"Nine to fiveish"
Vi har en snubbe på jobbet som inte riktigt har kläm på det där med personlig zon, Personal space. Han kliver rakt fram och innanför min bekvämlighetszon och sedan lite närmare ändå. Ingen biggi det är bara det att det är rätt ovanligt att folk inte har kläm på det där baserat på att man inte själv vill ha semi-främlingar inpå en. Jag känner mig inte bekväm med det i alla fall. Om det inte vore för att han kommer så himla nära så skulle jag kontra med att själv kliva rakt in och för nära honom men han har säkert inget problem med det och skulle inte förstå hinten.
Naturligtvis beror gränsen för den personliga zonen på situation, vilken kultur du lever i, vilken folktäthet man är van vid, etc. Tror ni att det är skillnad mellan könen i hur man ser på personligt utrymme och är det en fråga om uppfostran huruvida man själv medvetet eller omedvetet invaderar folks zon? Hur påpekar man detta för personen i fråga?
Vi anlitar en extern byrå för att göra vissa grafiska jobb åt oss. Dom är duktiga och således dyra. Okej, So far so good. Så till problemet; Jag behöver originalet till en karta som denna byrå producerade för vår räkning för ett par år sedan. Tydligen fick inte vi med originalet vid överlämningen och byrån har hållit hårt i det sedan dess. Jag har kompetensen och mjukvaran för att kunna uppdatera denna karta så att den täcker in det vi vill illustrera. Vår vardag ändras hela tiden och de närmaste åren kommer det att ske geografiska förändringar mest hela tiden.
Jag bara måste få loss originalet för att slippa sitta i händerna på en byrå som vill ha din förstfödde för en yttepytte förändring. När jag så kontaktar vår marknadsavdelning får jag till svar att det nog kan bli svårt att få loss originalet då byrån inte vill släppa ifrån sig det utan hellre själva gör ändringarna…Det tror Lars det! WTF!!
Okej, nu undrar jag hur dom tänkte på vår marknadsavdelning när dom gjorde den här upphandlingen? Det är väl helt &%$@X§ självklart att originalet tillfaller kunden!!! Någon på Marknad ska ju få förklara det här i morgon kan jag meddela.
W3C med Tim Berners-Lee i spetsen drar igång vidareutvecklingen av HTML och sjösätter en ny arbetsgrupp för ändamålet.
“HTML started simply, with structured markup, no licensing requirements, and the ability to link to anything. More than anything, this simplicity and openness has led to its tremendous and continued success,” explained Tim Berners-Lee, W3C director and inventor of HTML. “It’s time to revisit the standard and see what we can do to meet the current community needs, and to do so effectively with commitments from browser manufacturers in a visible and open way.”
Fick besked om min bonus idag. Kändes toppen…ca 7.ooo:- mer än vad jag väntat mig. Sen tillkommer ju då 53% i skatt!! Åhh vilket lyxproblem men i alla fall…
Affärsplanering på jobbet. Vi har suttit i två dagar och talat om mål, fokusområden och aktiviteter. Efter en nyligen avslutad omorganisation så var det i och för sig behövligt men det slår mig när jag sitter där i rummet att det är samma djävla apor men nya lianer. Asså man umgås ju med kollegorna mer eller mindre hela tiden men att sitta instängd i ett rum i två dagar med de 8 närmaste kollegorna kan fresta på tålamodet kan jag meddela. Flosklerna står mig upp i halsen; “Man måste gräva där man står”, “Vi måste vara “on par” med ditten och datten”, “The need behind the need”, “Good corporate soldiers”. Corporate Bullshit på hög nivå om ni frågar mig.
Vi har 4 tjejer i gruppen varav den ena är mammaledig, en höggravid, en som VABar hela tiden och så jag dårå. Mitt i en konversation om hur det är med resursläget med tanke på att så många inte jobbar heltid så vänder sig kollegan Anders till mig och säger; -”Du då, planerar du att skaffa barn inom en snar framtid?” -”Sedärja” säger jag. -”Hur tänkte du nu då Anders? För det där var väl ändå inte en helt politiskt korrekt fråga va?” Jag ler inte utan ser honom helt lugnt i ögonen. -”Hmm, nää det har du ju rätt i jag tänkte bara….” Där någonstans kliver min chef in och säger att det inte var en okej fråga och att jag inte behöver svara (( klart som faan att jag inte behöver svara )).
Efter att vi var klara för dagen så tänker jag mer på just den där dumma frågan från kollegan Anders. Djävligt klumpigt. Han vet ju absolut inget, zip, nada om hur min livssituation ter sig! Han vet att jag har sambo men det behöver ju inte automatiskt betyda att man funderar över att skaffa barn. Det kanske är så att jag inte kan få barn, vad vet Anders egentligen? Nu är det nog inte så (( har inte försökt bli med barn så jag vet inte )) men bara tankegången gör ju att det är totalt talanglöst att ens dra igång den typen av diskussioner. Tex. Kollegan Henrik har inte längre sin förlovningsring på sig. Normalt sitter han alltid och fibblar med den under möten och jag la märke till att den saknades igår. Idag samma sak. Skulle väl aldrig komma på tanken att fråga om det. Vad vet jag, han kanske går igenom en separation och jag vill inte vara den som plockar upp den heta potatisen.
Bara för att man jobbar nära varandra behöver det inte betyda att man har automatisk tillgång till en person eller dennes liv. Håll inne med potentiellt känsliga frågor om du inte kan hantera alla tänkbara utfall. Bättre att inte säga något så har man ingenting sagt.
Träffade en kille om ett jobb i går. Det låter väääldigt bra. Vi ska ses igen. Snart. Trygghet eller stimulerande arbetsuppgifter? Det valet känns rätt enkelt vid första anblicken. vågar jag ta steget, lämna tryggheten och gå mot okända mål? Poetiskt i överkant kanske men det är lite så det känns. I maj har jag jobbat här i 7 år. Det är nog dags helt enkelt OCH det känns inte som att jag går ifrån något utan till något. Uppfostrad med Jante som man är så vill jag inte ta ut något i förskott och på så sätt jinxa det hela så jag släpper det här ämnet tillsvidare.
/Fegisen
Jag tog just ledigt i morgon också…för att jag är värd det.
Mina andra bloggar
