Klockan ringde 06:30, fasligt tidigt för att vara en lördag. Medan hela stan sov tog vi oss iväg till Vårbergs loppmarknad med kartonger fulla med skit för att se om någon annan möjligen vill ha det. Planen var att kränga iväg det som gick och att sedan slänga resten i en kontainer.

Vi entrade denna subkultur via varuintaget och hann väl inte mer än innanför dörrarna innan vi hade “the locals” i hasorna. -”Har ni några skor att sälja?“, -”Mobiltelefoner?“, -”har du någon parfym? (( ja på mig svarade jag innan jag fattade vad gubbfan menade ))”, -”Jag köper allt för 400:-“. Dom som känner mig vet att min toleransnivå är snabbt nådd om folk pressar mig vilket dessa män, eller snarare gamar, fick erfara. När vuxna män inte fattar att dom inte är önskade fast jag sagt till dom trevligt vid två tillfällen så får dom den tredje gången känna av min vrede. Droppen var när en av gamarna började rycka i min handväska och en annan sprättade upp A&Ms kartong med sin nyckel. Då brast det.

Annars var det en rätt kul upplevelse och inom de första 10 minutrarna lovade vi varandra att detta var en Once in a lifetime experience. Första timmmen sålde vi iväg flest saker, därefter mattades det av lite och vi fick en chans att studera hur denna subkultur funkar. Det var facinerande att se hur det verkar finnas regler, outtalade och uttalade precis som i vilket samhälle som helst. Denna marknad var ett hopkok av alla de kulturer som samsades om stånden, en klassisk smältdegel av olika kulturer som lyfte med sig många av sitt hemlands karaktärristiska drag. Första mötet förde mina tankar tillbaka till Egyptens marknade och Turkiets souker. Jag trivdes inte där heller btw för även där krockade min svenska frigjorda stil med de inhämska männen.

Vårberg…Ja jisses…glad för upplevelsen men det lär inte ske igen, mitt hjärta pallar inte all ilska som bubblar upp inom mig när folk inte kan fatta. Det som sålde mest var enligt utsago gamla, halvfulla parfymflaskor, smink och då både använt och oanvänt, klockor, skor och elektronikprylar.