Currently viewing the category:
"Ojoj-upplevelse"
Är det inte häftigt med sådana där möten där man helt plötsligt står ansikte mot ansikte med någon som så otroligt väl matchar alla önskningar man kan ha?! När man känner igen sig själv i den andres åsikter, känslor och önskningar. När allt ställs på sin spets, tippar över och landar precis där det borde. Känslan är överväldigande och totalt ashäftig!
Ja vad ska man säga…det var magiskt. Fantastiskt underhållande att se en artist bygga upp sin ljudbild på det sätt som Imogen Heap gör…instrument för instrument, ljud för ljud bygger hon sitt sound tills det står där, kompakt som en vägg. Hon plockar ljud av fåglar, sprakande brasor och sus i lövträd från sin trädgård, hon använder de mest konstiga saker för att få till sitt bakgrunds-sound, tex en sådan där räfflad plastslang som man vevar i luften så bildas ett swoschande ljud, bjällror, pipleksaker och inte minst sin egen röst och även publikens. Det var också en den underhållande problem med tekniken. Allt detta toppas sedan av med en mycket torr brittisk humor. Jag var i sjunde himlen där på Nalens trägolv.
Och vet du vad? Hon kommer tillbaka på någon sommarfestival tydligen och då måste du följa med mig och stå längst fram och njuta. Då ska jag se till att ha laddat batteri i kameran så att jag kan filma mer men ni ska få se lite av det jag hann filma igår innan kameran kroknade. Ger detta det minsta mersmak så kan jag rekommendera att youtuba på Imogen Heap och sedan luta dig tillbaka och njuta av hennes kompositioner av ljud.
Mina damer och herrar…Imogen Heap
Asbra mellansnack
Återkommer med mina egna filmer senare..tills dess får ni hålla tillgodo med lite bilder.
När jag vaknade i morse hade hon kräkts häftigt och haft diarré så vi åkte till djurakuten på Kungsstensgatan. Där röntgade dom henne och ville sen behålla henne för behandling med dropp och för observation. Man känner sig ruskigt maktlös när ens djur är sjuk. Hon kan ju inte kommunicera utan blir bara tyst och okontaktbar. Fick skaka i henne för att hon ens skulle lyfta huvudet i morse. Otäckt.
Troligtvis blir hon kvar till i kväll när dom stänger kl 21.30 och då får jag ta henne till Bagarmossens djursjukhus där hon får vara under natten för observation om dom bedömer det så allvarligt. Men förhoppningsvis får jag hämta henne framåt kvällen. Min lilla älskade jycke.
Doris sover vilket innebär att jag också borde sova. Shit man är ingen pigg flockledare nu…
Den lilla hårbollen säger till när hon vill gå ut (helt klart över förväntan) och har inte än (ta i trä) gjort ifrån sig inne. Däremot har hon en helt annan dygnsrytm än matte kan jag berätta. Inatt var vi ute kl 02, 04 och sen igen kl 05.30. Nästan samma upplägg i går natt.
Igår höll vi oss hemma och under dagen kunde jag märka att Doris blev mer och mer hemmastadd men hon är fortfarande lite osäker när vi går ut. Hon gör succé hos alla som möter oss ute. Folk går upp några oktaver på röstläget och fjantar med henne och hon älskar det.
Idag ska vi ta en tripp till Hornstull och luncha med Mr K. Jaa…dagarna styrs helt av mattider, kiss/bajs-pauser, lek och kel och jag kunde inte vara mer nöjd.
Förra veckan hade vi en genomgång av marknadsföringslagen och framför allt svarta listan som innehåller beskrivning av vad som bör anses som vilseledande och aggressiva affärsmetoder.
Denna genomgång fick mig osökt att tänka på ett mindre roligt besök i en Turkisk basar i hamnstaden Kuşadası (på väg från Grekland för en dagsresa till Efesos).
Jag (blont långt hår, blå ögon) och mamma (med sprakande rött hår) tar oss in i basaren för att leta väskor (såklart!). Genast är försäljarna som flugor kring en sockerbit. “Kom, du ska få träffa min son” säger en av dom och rycker mig ivrigt i armen.
Jag skakar honom av mig bara för att hamna rakt i armarna på nästa som frågar om vi är systrar (as if?!) och vill bjuda på äppelte i sin butik. Mamma ser något hon gillar i hans skylt och vi går in. Och tro på faan om inte gubben låser sin butik från insidan och stoppar nyckeln i fickan!
Punkt 24 på Svarta listan (aggressiva affärsmetoder)
En näringsidkare får absolut inte ge intryck av att konsumenten inte kan lämna platsen innan ett avtal har utarbetats.
Jag och mamma tittar på varandra och höjer på ögonbrynen. Här gäller det att vara på sin vakt. Vi serveras te och sedan väller det in släktingar i butiken genom en bakdörr. Alla försöker pracka på oss prylar och verkligen översäljer deras förträffliga kvalitet.
“Dom är äkta jag lovar! Inga kopior här inte!”
Punkt 9 Svarta listan (vilseledande affärsmetoder)
Ange eller på annat sätt skapa intryck av att det är lagligt att sälja en produkt när så inte är fallet.
När vi till slut känner oss tvungna att dricka mer te och köpa en väska var så kommer vi ju till den spännande delen med att pruta. Mamma är stenhård när hon prutar så även denna gång. Den åldrade butiksinnehavaren fnyser åt hennes hagglande för att till slut börja vifta och skrika om att vi ruinerar honom med våra oförskämt låga bud. Han har ju familj att försörja, skolor att betala osv..
Punkt 30 på Svarta listan (aggressiva affärsmetoder)
Uttryckligen informera konsumenten om att näringsidkarens arbete eller försörjning står på spel om konsumenten inte köper produkten eller tjänsten.
Så först när vi handlat, till ett pris satt av butiksinnehavaren, låses butiksdörren upp och vi får komma ut på gatan i folkvimlet. Känns lite som att man blivit överfallen och rånad. Har inte varit tillbaka i Turkiet efter det.
Tur att man bor i ett land där allt, och då menar jag allt, kan kontrolleras och regleras med svarta listor (OBS ironi!)
Firade en supertrevlig födelsedag igår och bland annat fick jag te och den här teburken av lillstrumpa. Vi är ju riktiga teomaner hon och jag, vi fick inte modersmjölk utan te =).
Bland NK:s bortåt 80-talet tesorter hade lillstrumpa lyckats hitta NK:s Änglate, en blandning som beskrivs så här på etiketten:
Svart te från Ceylon smaksatt med tropiska frukter och persika. utsökt dekorerat med blå malva, solrosblomma, papaya- och aprikosbitar samt svartvinbär och smultron.
Gudagott…eller snarare änglagott. Ni måste testa!
För några veckor sedan la jag en kommentar i ett av mina inlägg som löd så här:
Jag kommer aldrig: förstå mig på de fullvuxna män som leker riddare i Fredhällsparken. Deras fajt är tillsynes på liv och död. Jag FATTAR inte. Det är så pinsamt så jag måste titta bort när jag går förbi dom. I mina ögon kunde de lika gärna leka med dockor där på gräset. Skämmigt är vad det är, och dom har ju inte ens riktiga svärd och rustningar. Det är ju en sak om man kan göra sina egna ringbrynjor som Arne eller gillar lajv…men det här?! Det är dessa män som smygtittar på Ivanhoe på nyårsdagen…
Och för att ge er återkommande läsare av denna obetydliga blogg en chans att komma ikapp så hänvisar jag till ursprungsinlägget där ni kan ta del av kommentarselden som utvecklats mellan de två lägren. Jag å ena sidan, (starring the bad guy/woman) och delar av föreningarna SCA och Nordmark å andra sidan. Kika gärna in på deras forum för en mer nyanserad bild än vad jag lyckats ge av deras verksamhet.
http://www.loveandrespect.se/2008/12/30/topic-du-jour-12/
Mycket nöje =)
Mina andra bloggar
