Currently viewing the category:
"Råcknråll"
Det är säkert fler än jag som feltolkat det här välkända tecknet
vilket tydligen betyder I Love You på Amerikanskt teckenspråk (American Sign Language, ALS). Sedär vad man kan lära sig av ett avsnitt CSI.
så att jag kunde traska runt i mina nya pimpade gummistövlar. Men…det blir ju med säkerhet en blöt övergång från snö till vår.
Jag behövde verkligen den gångna helgens horisontalläge för den här veckan kommer att bli brutal…..brutalt jobbig och brutalt bra =) Jag har 5-7 möten varje dag vilket är mer eller mindre standard, men förutom det så är det 3 konserter och en rockkryssning under veckan. Jag går ut hårt på tisdag med Bullet for my Valentine med Miss Å för att sedan öka på onsdag då mitt ♥ Magnus kommer hit och det är dags för Rockstar Taste of Chaos med band som….
Papa Roach
Disturbed
Buckcherry
Halestorm
På torsdag är det vilodag och det lär behövas kan jag meddela för på fredag är det sedan dags att borda Cinderella, sätta Östersjön i gungning och ge oss ut på Rock at Sea med goda vänner. Mountain, Sator, Lillasyster, Killing Machine, Hellfueled, Hysterica, Blindstone, m.fl. Totalt 17 band.
När Östersjön sedan slutar gunga framåt 15-snåret på lördag och vi kommer tillbaka till Värtan så är det dags för Avenged Sevenfold på Arenan och deras aggressiva hybrid av metal och punk-pop.
Ja och sen behöver jag nog semester ska ni se.
Jag håller på att få en Corroded-överdos. Missförstå mig rätt…jag gillar dom svenska hårdrockarna från Ånge. Dom är jättebra men dom dyker upp överallt där jag är verkar det som.
Tidigare har jag sett dom på den årliga Bandit Rock Awards förra året där dom inte bara kammade hem priset som “Årets nykomling” utan också utgjorde ett glatt tillskott som ersättare för Raised Fist som åkt på vinterkräksjukan. Såg dom i Kungsan dagen innan Sonisphere. Ska på en Rock X-ningen i november då dom är en av main-akterna och det råkar vara dagen innan vi ska på Avenged Sevenfold där det just blev officiellt att Corroded lirar förband.
Det är väl bara att tacka och le.
att dom är för mesiga, i alla fall i mina öron.
Jag saknar distade gitarrer, dubbla baskaggar och ett högt tempo. Deras musik är lite för mellow för min smak….men publiken på Hovet tyckte nog annorlunda. Stämningen nådde ända upp till jumbotronen.
Jag var ju tvungen att läsa på om bandet och uppfattar absolut varför dom blivit så kända. Dom är duktiga musiker och dom gör sin sak. Tydligen var det sångaren Michael Paulsen som drog ihop bandet 2002. Han ville spela Heavy Metal med en dragning åt Trad Rock och det gör ju Volbeat med besked. Det gjorde också att jag inte helt kunde klura ut sångarens image.
Han är hårt tattuerad som en rocker, har en kotlettfrippa som en Rock-a-Billy-snubbe, svarta baggy slacks, vita hängslen som hänger ner utmed benen från ett svart nitbälte och till det Converse. Han känns som en djävligt eklektisk kille. Och sen läste jag mig till att han älskar Elvis och där tror jag mig hitta i alla fall lite av förklaringen då American Trad Rock är lite South boogie and blues-baserad. Det kanske är därför jag upplever Volbeats sound som en rockig typ av Country.
Volbeat har spelat på flertalet större internationella festivaler, öppnat för bland annat Metallica och Megadeath så ja, okejdå…dom får godkänt.
Nu laddar vi om inför nästa konsert som är Bullet for My Valentine. Hoppas på en lugnare tillställning än förra gången jag såg dom.
Är det inte häftigt med sådana där möten där man helt plötsligt står ansikte mot ansikte med någon som så otroligt väl matchar alla önskningar man kan ha?! När man känner igen sig själv i den andres åsikter, känslor och önskningar. När allt ställs på sin spets, tippar över och landar precis där det borde. Känslan är överväldigande och totalt ashäftig!
Mina andra bloggar
