Currently viewing the category:
"Ståplats"
I morgon är det dags att åka ner till Götet och värma inför Madonnakonserten. Vi är 12 pers som ska festa till på Hard Rock innan vi drar till Ullevi för att se spektaklet. Jag har inga större förhoppningar vad gäller Miss Chicchones sångprestationer. Däremot är jag mycket förväntansfull inför själva scenshowen. Den damen har ju inga hämningar så det kan bli hur bra som helst.
Ska någon av er dit?
Ps. Är det inte lite lustigt att Madonna och Jesus är tillsamman? Nästintill incestuöst faktiskt när jag tänker efter. Dåtidens Madonna VAR ju mamma till Jesus och vår tids Madonna SKULLE KUNNA VARA Jesus mamma. =)
Jag lyssnar på: en Spotify play-list som jag hittat hos Ulrika Good. Tackar för den, den innehåller en skitbra blandning. Blir lite ledsen av nyheten att Spotify måste ändra sin musikkatalog i enlighet med bolagens krav och därmed gör vissa artister eller låtar landsspecifika. Läs mer på Spotifys blog.
Tänker på: Bandit rock awards med ett leende på läpparna. Det var en djävligt bra tillsällning. Jag och Miss Å kom ifrån varandra under konserterna men det var helt ok, jag hade superfint sällskap och njöt storligen av både Stained och Shinedown (som hade det bästa mellansnacket jag upplevt hittills och vars basist var riktigt smaskig).
När jag vaknade morgonen dagen efter: förstod jag inte hur jag skulle klara av att släpa mig till söder för en brunch på Kvarnen men det gick…deras brunch är ju to die for så jag åkte dit och stoppade fejset fullt. Sen var bakfyllan ett minne blott =)
Jag vill verkligen: gå på Sonic Syndicate men biljetterna är slut. Darn it!!
Har jag på mig: min Rockstar paradise t-shirt och trosor, sitter i soffan och bloggar efter att ha ätit en god kolhydratsfri frulle.
I morse läste jag klart: sista delen av Stephanie Meyeres serie om vampyrerna Edward och Bella Cullen.
Jag skulle behöva: förtydliga en sak. Jag får frågor från alla möjliga håll om min civilstatus. Så här kommer det…NEJ jag har inte någon speciell i mitt liv (for you english speaking lot out there…NO special someone in my life) okej då var det utrett för den här gången =) smickrad att ni bryr er.
Vad hände: med solen förresten? Som Jesse sa igår, den är där någonstans men den syns inte. Måste bli ändring på det!
Ser fram emot: en ny rolig arbetsvecka (och nej jag är inte ironisk), morgonträningar, kolhydratsfri mat, ett besök till min underbara frisör, Silversmide, en födelsedagsmiddag med lillstrumpa på Judit och Bertil, och sist men inte minst, bus och skratt med tjejerna
Dags att: bege mig till gymmet. Se nu till att ha en toppendag, det ska jag.
Såg Bullet for my Valentine ikväll på Arenan. Åh vad jag har sett fram emot den här konserten. Det var sååå sjukt bra (kommer posta filmer från konserten sen) dom var exakt så hårda och distade som på plattorna. Jag var i sjunde himlen. Och…självklart blev vi headhuntade till efterfesten.
Det var, till skillnad från backstage-festen efter Monster Magnet, heeeealt galet. Tjejerna var på toook för unga, då menar jag mellan 14-19 och dom föstes in i ett slags väntrum för att invänta idolerna. Jag och Miss Å vägrade och stod och snackade med förbanden istället. Tänker verkligen inte sitta i en chark som ett stycke kött och vänta på att bli upplockad. Jag är bara ute efter lite party. Det första förbandet var skitcoola och den kvinnliga keyboardisten tog väl hand om oss.
Det är lite kul i alla fall att se dom här yngre banden och hur dom “festar”. I stort sett ingen sprit (nu talar jag om förbanden, kommer till Bullet sen), surfar på sina MacBooks, fipplar med sina iPhones, dricker Fanta light och visar småtjejerna sina gaddningar.
Bullet däremot…det är en helt annan historia. Dom hade efterfesten i samma lokal som Monster Magnet med egen DJ (vi sa till varandra att här har vi varit förut, different band same shit, fast ändå inte) men den här gången var tjejer inte byxmyndiga…förutom några av oss med stamtavla.
Som sagt, jag är ute efter en kul fest (en onsdag) och inget mer och om vi tyckte att Monster Magnet var lama så vägde Bullet upp för det så det räcker och blir över. Ursäkta franskan men det var både avsugning och regelrätt samlag och där någonstans åkte jag hem. Det är inte riktigt min scen och så är det en dag imorgon också.
I’m getting to old for this shit!
Asså något jag gillar med riktigt tunga rockkonserter är att det är 20-30 meter kö till herrtoan medan damtoan är ekande tom. När händer det annars?
Efter två förband äntrade så i alla fall Monster Magnet scenen på Klubben, Fryshuset. Konserten var sjukt bra, dom gav järnet och drog av låtar i 2.5 timmar. De två förbanden var också riktigt bra. Jag och Miss Å stod nästan längst fram (strax bakom alla pogande snubbar) och njöt. Som backdrop visade dom filmsnuttar på krigsscener och nakna brudar aningens mer explicit än Play Boy och killarna i publiken (läs 99%) formligen tjöt av lycka.
När den sedvanliga garderobs-stampeen hade dragit förbi ställde vi oss i kö för att hämta ut jackorna men blev uppraggade av trummisen i Monster Magnet som gav oss Backstage-pass och drog med oss till de bakre domänerna där festen redan var i full gång. Vi fick varsin öl i näven och började mingla runt bland alla groupies.
Asså vilket liv dom lever killarna. Fattar inte att dom orkar, dom och alla andra rockstjärnor. En ny stad och en ny brud varje kväll…i typ 15-20 år. Shit vad jag skulle känna mig tom till slut. Nåja, det är deras problem. Vi hade en supertrevlig kväll och när spriten tog slut stack vi hem (snyltare vaddå?).
Uppladdningen började på The Anchor med ett par öl sen tog vi oss till Stadion och trängde oss in på plan. Ett av förbanden var Avenged Sevenfold, också dom hysteriskt bra. Sen klev dom gamla rockhjältarna Maiden på och som dom gubbarna rockade. Och pigga verkar dom också. 50-åriga Bruce Dickinson formligen studsade runt på scenen i två timmar. Låtsetet innehöll alla mina gamla favoriter; Wasted years, Run to the hills, Fear of the dark, Seventh son of a seventh son, Number of the beast, Heaven can wait, Powerslave, Can I play with madness, Aces High och 2 minutes to midnight.
Konserten infriade alla löften och naturligtvis var Eddie med i egen hög person och i olika skepnader. Eddie var så stor så jag antar att han får åka egen lastbil =) På det hela tagen var det en toppenkväll på Stadion där den brittiska och svenska flaggan vajade i vinden. Bruce menade på att dom hade låtar att ta av så att dom kunde hålla på tills det blev mörkt, och det var faktiskt lite skymning när vi promenerade tillbaka mot City tillsammans med 32.151 andra nöjda och glada.
Jag kan sammanfatta Prince-konserten med två ord – Absolut Fenomenalt!
Jag har varit ett Prince-fan länge men aldrig sett honom live…and let me tell ya…det var värt att åka ända till London för att se honom för shit vilken entertainer han är. Här var det drag från första tonen till den sista.
Med sig hade han naturligtvis bandet the New Power Generation, två sexiga dansare och Maceo Parker. Som den mannen kan spela saxofon!
Prince spelade mängder av sina stora hits i ett enda stort medley och publiken var vild. “-You can’t handle me! I’ve got to many hits! We could be here all night”. Publikens skrik var öronbedövande. En godspel-aktig känsla infann sig när alla stod upp, dansade och skrek. Till och med gångarna var fulla av människor som dansade och faktiskt också stod på huvudet. Helt galet.
Den amerikanska marinkåren har ju alltid använt sig av uttrycket Horah! för att signalera “ta i nu då“, “då kör vi“, “kom igen“, “vi gjorde det!” och andra kraftuttryck. Det funkar ju jättebra i USA men lite mindre bra när James Hetfield, Metallicas frontfigur, försöker få igång ett allsångsliknande rapande av Horah! på Stadion. Det känns lite märkligt med 32.000 personer som står och skriker Hora, hora, hora. Utgår ju från att den gode James inte riktigt hade kläm på precis hur konstigt det blev…eller så visste han det mycket väl.
Jag stod i alla fall på Stadion och skrek Hora! i torsdags. Sådeså.
Mina andra bloggar
