Currently viewing the category:
"Stockholm i mitt ♥"
Jag kommer ihåg vintern när jag flyttade hit till Stockholm. Det var en vargavinter som denna och isen hade lagt sig runt hela Kungsholmen. Jag och min dåvarande promenerade tillsammans med de andra i ett tjockt lämmeltåg Kungsholmen runt på isen. Till och med Riddarfjärden låg täckt av metertjock is. Det här är nog första vintern sedan dess som jag sett att Mälaren lagt sig så pass att man kan gå på isen. Det vimlade av pimplare idag.
Idag när jag gick från jobbet hade det tänts gröna lampor i Kristallvertikalaccenten eller Torgståndet som glasobelisken kallas i folkmun. Det blev ganska effektfullt mot den nattsvarta himlen och matchade en viss banklogga på husfasaden på andra sidan gatan. Hittade en inställning på min lilla obetydliga kamera som gav lite längre slutartider vilket resulterade i den här bilden.
Själv är jag för ung för att ha upplevt Klarakvarteren i Stockholm. Klarakvarteren omfattade Vasagatan-Kungsgatan-Malmskillnadsgatan-Malmtorgsgatan-Strömgatan-Tegelbacken. Jag rör mig dagligen i dessa kvarter och har ibland funderat över det gamla Klara. I ett av våra mer undangömda konferensrum hänger stora bilder på hur det såg ut när Klara revs och tex Kulturhuset byggdes. Det var bara ett stort hål där Klaras fina hus legat. Eller så har jag en förskönad romatiserad bild av hur det var i Klara. Jag har fått det berättat för mig att de flesta husen var rena ruckel som hölls ihop av dess tapeter och att det luktade hemskt från avloppen. det kanske var dags för Klara helt enkelt. Jag kan inte riktigt släppa tanken på att det kanske hade gått att renovera Klarakvarterens hus men det hade antagligen kostat mer än det smakat och det låg säkert inte heller i tiden då allt skulle byggas nytt och modernt.
DN skrev en artikel nyligen som visade bilder på Klara nu och då. Här kan du läsa hela artikeln.
Mäster Samuelsgatan (1950) österut med Konstfack (och Slöjdgatan) till vänster. Foto: Lennart af Petersens.
Samma vy (i dag) som ovan, utan Konstfack.
Doris och jag mötte upp gamla vänner/kollegor från förr på Mälarpaviljongen. Något träd i närheten släppte sina frön som transporterades med vinden likt snöflingor över hela Paviljongen. Det var fullt upp för att undvika att få frön i rosé och gnocci (som hade kunnat koka längre tyvärr).
Doris spanade in stället,
hoppade från famn till famn,
och slocknade sedan i mitt knä.
Jo ja lovar, den heter så…Kristallvertikalaccenten! Vem faan kom på det namnet? Jo, minsann det var Edvin Öhrströms namn på den staty han skapade för Sergels torg.
Kärt barn har många namn så Kristallvertikalaccenten har även kallats Pinnen eller Glasobelisken. Själv föredrar jag det något mer pejorativa namnet Torgståndet.
Skulle det händelsevis vara så att du spelar TP någon gång framöver så kan det vara bra för dig att veta att glasskulpturen består av 80.000 glasprismor. Pax för att inte putsa dom!
Bilden lykades jag skjuta av en dag på väg hem från jobbet. Motljuset var det enda nya. Annars finns Torgståndet där varje dag, likaså folkvimlet men ändå var det som att det var först denna dag som jag såg statyn i dess rätta ljus.
Ps. Jag är onykter och inte en Copy så ni får ursäkta den taskigt komponerade texten, okej (vilken säkerligen inte är sämre än de andra jag lyckas spotta ur mig). ds.
Mina andra bloggar
