Dykdags, jag kände mig rosslig i halsen och stod över vilket jag är mycket nöjd med i efterhand givet att det var 8 grader i vattnet och 11 i luften. Dock mycket bättre än när jag dök upp, november, 4 grader i vattnet, 7 i luften.

Jocke däremot låg väl i gott och väl 2 timmar. Han gav prov på den Nässlanderska tjurigheten när han kom upp, det var svinigt kallt både i vattnet och på land så det kan man ju förstå. Pappa Nässlanders regulator friflödade innan han ens hunnit längre ut än lårdjupt och där tog det dyket slut. Jockes lillasyster blev självklart godkänd och alla var nöjda och glada. Så fritt från de kalla vindarna så var det en helt okej dag, det är inte ofta jag spenderar en hel dag utomhus vill jag lova.

Nu efter en varm dusch är jag helt rosig i skinnet och sådär härligt trött som man bara blir av frisk luft. Jocke håller på och hänger upp dykprylarna i vår dusch sen väntar mys i soffan med en het kopp te och en film. Kan det bli mycket bättre? Nope!

Jag gjorde mina fyra utedyk i helgen och nu är jag certifierad Open Water Diver….Tjohooooo! =)

Hittills hade vi simmat runt i en pool med full dykmundering på men nu skulle det alltså göras på riktigt. Min rädsla för stora djup, mörka vatten och fiskar skulle övervinnas. Jag var så nervös att jag fick ryckningar i ena ögat =)

Både lördag och söndag spenderades ute på Ingarö vid Björkviks brygga. Det var 7 grader varmt(?) i vattnet och ca 8 grader på land. Kursens avslutande övningar skulle genomföras i verklig miljö så att säga. This was it och jag var nervös som 17.

Björkviks vatten var klart och iskallt. Det är en fin sandbotten med ytterst lite undervattensvegetation, vilket passar mig utmärkt. Jag hade oroat mig för att det skulle vara dålig sikt, mörk och en massa snåriga växter. Det var visserligen galet kallt men mycket klart, vidrigt klart som Jocke uttryckte det. Det har tydligen inte varit så god sikt i Björkvik på länge. Det tackar vi för!

När man dyker ute i sverige används en torrdräkt som ser till att du är mer eller mindre torr från topp till tå och under har du varma kläder. Dräkterna är otympliga på land men under vatten blir dom som en del av den egna kroppen. Vi fick simma ut till en boj som låg och guppade i de höga vågorna vilken markerade ut 7 meters djup. Väl där gick vi ner parvis och satte oss på knä på botten. Vi testade att ta av oss och tömma masken, simulerade slut på luft, nöduppstigning, vi testade att hovra dvs. att ligga helt tyngdlösa i vattnet ca en meter ovanför ytan botten. Alla övningar gick bra med ett undantag då jag andades in Östersjöns bräckta vatten ett par gånger men det löste sig utan för mycket panik.

Vi simmade ner till 11 meters djup som mest och det var förvånansvärt bra sikt, när jag tittade upp mot ytan så såg jag solens strålar leta sig ner i vattnet. Det var riktigt vackert. såg tre fiskar in alles, små Hornsimpor som mest ville vara ifred så så var det med den fiskfobin. Får se hur det går när man stöter på Napoleonfisk eller Valhaj, då är man nog inte så kaxig även om ingen av dom simmar fram och smakar på en. När jag kom upp på land efter sista dyket var jag stolt som en tupp och klappade mig själv på axeln. Det gjorde du bra Jennifer! =)

Jag klarade mitt teoriprov. Det var inga jättekluriga frågor men av 50 st
skulle man ha minst 38 rätt och jag hade problem med tabell-frågorna. (( där man ska räkna ut hur lång tid man måste spendera på land mellan två eller flera dyk beroende på hur djupa de var och hur länge man var nere )) Men, jag blev godkänd och är riktigt stolt.

Roligast av allt måste i alla fall vara killen Per på min kurs som, håll i er
nu då, inte kan simma! Jag menar, hur tänkte han då?
“-Okej, jag kan inte simma men jag vill dyka.
Jag tar och anmäler mig till en dykkurs (( där ett av kraven är att jag kan simma 200 meter och flyta i 10 minuter ))
och så fort instruktören får klart för sig att
jag inte kan simma så får jag stå uppe vid poolkanten när
alla andra lär sig dyka. Lite pinsamt men det är alla gånger
värt 2999:- och jag kommer aldrig få ut något cert.”

Det som är roligt eller beklämmande hur man nu väljer att se på det är
att det är inte den första snubbe jag hör talas om som inte kan simma
och som anmäler sig till en dykkurs. Skulle en tjej göra det undrar jag
lite sexistiskt?

13.00 började teoripasset. Jag kom inrusande med andan i halsen, rummet var proppfullt med förväntansfulla teoristudenter. Instruktören, som kommer från Holland talade en mycket bruten svenska. Han har liksom behållit de Holländska R:en, vilket låter väldigt intressant. Han var hursomhelst jätteduktig och skrattade och skämtade hela tiden. Vi gick igenom senaste hemläxan, gjorde några kunskapstest och diskuterade saker som vi tyckte var kluriga. Vid 17-tiden var det dags att åka till Tibblehallens badhus i Täby. Vi konkade in alla dykprylarna och efter en briefing hoppade vi i poolen för dagens bassängövningar.

Ta av, sätta på och tömma masken under vatten
Andas utan mask
Simma och andas utan mask
Slut-på-luft-övning
Ta av viktsystemet på ytan
Uppgång från djupt vatten – ta av utrustningen
Neutral flytkraft, lågtrycksinflator & oral inblåsning
Simma med neutral flytkraft
Avlägsna kramp
Bogsera en trött dykare
Slut på luft/använda alternativ luftkälla
Andas från friflödande regulator
Kontrollerad simmad nöduppstigning

Jocke hade en review med ett antal gamla dykare som behövde “rostas av” efter ett längre uppehåll från dykningen. Det var imponerande att se hur han hanterade sin grupp, metodiskt och proffsigt. Han rör sig i vattnet på ett helt annat sätt än vi nybörjare som kämpar för varje fentag. Han bara glider fram i vattnet. Coolt. Som mest räknade jag till 20 dykare i poolen. Min grupp satt på botten och gjorde övningar medan andra grupper hängde lite längre upp mot ytan.

Min dive-buddy och jag börjar bli bättre på att kolla av varandra med jämna mellanrum. Tanken är att man inte ska lämna sin dykpolare någongång under hela dyket ((om han eller du tex skulle få slut på luft och behöva låna lite är det ju behändigt att vara nära varandra )). Jag försökte teckna hur mycket luft jag hade kvar och använde tecken vi inte lärt oss på kursen,
han förstod inte ett skvatt av vad jag försökte säga och började asgarva, jag kunde höra hans skratt genom vattnet och började själv skratta. Genast började masken fyllas med vatten när min kinder skrattande drogs uppåt och skapade en liten glipa nertill mellan kinderna och masken. Det låter riktigt kul att skratta under vatten =) Sammanlagt låg vi i plurret i två timmar. Kom tillbaka till dykcentret vid 23-tiden, trötta, hungriga men väldigt nöjda.

På måndag är det dags att skriva teoriprov och jag börjar bli lite nervös. Det är 50 frågor och man måste ha 38 rätt. Tydligen kommer det inga överraskningar på provet vilket bygger på instuderingsfrågorna. Det ska nog gå vägen annars får man väl helt enkelt göra om det. Nästa helg är det dags för uppdyk med torrdräkt ute på Ingarö. 10 grader i vattnet lockar inte direkt men jag lutar åt att genomföra dyken här i Sverige istället för i Thailand. Får se om jag vågar…

Undrar varför det heter Kallsup, och finns det då en varmsup? Pooldyket var extremt kul. Vi tog oss till poolen i Solna och vid 19-tiden efter genomgång och ihopplockning av prylar så fick vi krångla på oss allt och hoppa i vattnet. Man är ju inte grasiösast kan jag ju meddela. Som blåbär rör man sig som en rymdmänniska med all utrustning (( som väger typ 10-12 kilo )) och långa fenor på fötterna.

Hoppade i (( en kort stund övervägde jag att göra La Bomba men hejdade mig, skulle nog inte vara så populärt…men väldans kul, vad förvånad min instruktör skulle blivit )) och började med övningarna, andas med regulatorn under vatten, ta ut reggen ur munnen och sätta tillbaka den (också under vatten) vattenfylla masken och tömma den, simma ner på det djupa (( 5 meter )) och tryckutjämna (( gick väl sådär…trodde mitt vänsteröra skulle flyga av. Sprängde som 17 )). Väl nere på det djupa skulle vi ta av masken. Tricket är då att inte andas med näsan utan bara med bara munnen, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag andades väl in hela poolen (( med hudavlagringar, gamla plåster och hårstrån )) genom näsan och fick en massiv kallsup. Jag är stolt över att jag inte freakade och stack till ytan, i så fall hade min dykkarriär varit över. Istället tryckte jag in reggen i munnen ännu mer och hostade för allt jag var värd för att tömma luftvägarna från vatten, samtidigt som jag drog in mer vatten genom näsan tills dess att jag fick kläm på det och kunde andas utan att täcka näsan, satte på mig masken igen och tömde den. Min instruktör apploderade och jag var tokstolt =)

Det här var oväntat skitkul och på lördag är det dags igen.

Vi har fixat ett par googles med slipade glas så att jag kan se instruktören ordentligt i morgon under mitt första pooldyk. Jag har ju fortfarande linsförbud från optikern och det går inte gärna att klämma in brillorna i masken…nåja, med lite våld går det nog, men det är inte rätt. Jocke gav mig lite pointers igår
“-okej, man har aldrig, och då menar jag aldrig masken i pannan när man inte använder den, den skall hänga kring halsen eller runt armen! Det är bara folk med panik som drar upp den i pannan“. och “-Man ser så fånig ut om man cykelsparkar när man simmar, fötterna skall röra sig upp och ner och alltså inte som en bröstsimsspark“.

Han jobbar som Divemaster för dykfirman jag tar certet hos och jag tror han är en smula orolig för att jag ska skämma ut honom =) No worries darling, det ska nog gå bra och om jag får panik så lovar jag att det är med stil. Tror inte att Vasalundshallen i Solna har sett någon gå på vatten förut. There’s a first for everything =)