Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag att åka “hem”, få lite andrum från stressiga storstaden, få landa lite. Vi har haft familjehäng, Lexie har bekantat sig med hunden Love och lärt sig klappa fint. Ja eller nåja nästan i alla fall.

Mannen och jag blev bjudna på en bättre middag med barnpassning. Man tackar! Örebros restaurangutbud har utvecklats en hel del under de 14 år jag bott i huvudstaden kan jag meddela. Vi åt en fantastisk middag på Bröderna i Hallen. Och där har vi det vita kaklet med svarta fogar igen. Så snyggt!

Vi hängde lite i baren på Harrys och snackade med lite gamla vänner. Jättekul att träffa folk igen. Men. Det är knappt värt att gå ut på krogen och komma i säng runt 3-snåret när Lexie vaknar vid 5. Men vi hade en supertrevlig barnfri vuxen kväll. De är ju lätträknade numer.

Dagen därpå kikade vi på lite av de alster som finns kvar efter Openart. Den här lilla pingvinen stod helt ensam upptryckt mot väggen. Fastcementerad såklart annars hade den nog fått fortsätta sina dagar som trädgårdstomte i vår framtida trädgård. Så söt!

Köpmangatans rutiga gatstenar pryds fortfarande av vackra Koifiskar. Definitivt ett trevlig inslag i stadsbilden. Så mycket roligare än schack-rutor, eller hur?!

Veckan bjöd också på lite egentid i biomörkret. Så härligt att få sjunka ner i biostolen och gå upp i en rulle, i detta fall en historia baserad på verkliga händelser. Jag såg The Butler – definitivt inte en feelgood-film.
Fy 17 vad människan är ondskefull.

I övrigt har det mest gått ut på att landa som sagt. Att låta Lexie krypa av sig ordentligt och att ta dagen som den kommer. Skönt och synnerligen behövligt.

Lexie reser sig mot allt nu, vilket ju är en utmaning för man måste tänka i flera steg före henne. Förutse vad hon ska kunna skada sig på och vad som kan tänkas locka en liten varelses nyfikna små händer. Möbler har visst mer intressanta former än vad man kanske tänker på och som den här ungen ser för att det är i hennes ögonhöjd. Hon föredrar att tvinga upp de där ovanligt små fötterna på tå, som en liten ballerina.

Efter en veckas härlig återhämtning åkte vi tillbaka till ett regnigt Stockholm och den här lilla skruttan somnade i Arboga och vaknade i Sumpan. Perfekt!

Det är så skönt att få komma bort en stund, men det är samtidigt underbart att komma hem igen.
Hem till Stockholm igen…