Konsert-junky som jag är så blir det ju att vi går på en och annan spelning, och jag brukar alltid släpa med mig kameran om det är tillåtet (och ibland även annars) för att kunna leka rockfotograf. Jag vet inte hur många gånger jag kommit hem med ett minneskort fullt med urtrista konsertbilder som i bästa fall har någon form av acceptabel skärpa och som är tagna tillräckligt nära för att man ens ska kunna se vem som står där på scenen.

Så, för ett par spelningar sedan…

…bestämde jag mig för att inte fotografera så mycket direkt mot scenen utan istället föreviga det som händer i publiken. Det blir så mycket mer intressanta bilder av det lilla greppet. Eller vad säger ni?

Just dessa bilder är från Def Leppards spelning i Uppsala, vilket också var första gången som vi lämnade bort Lexie och stack iväg på tu man hand. Vi hade frigång som vi kallar det *ler*.

Okej, det blev några bilder på lite rockstjärnor också men då ska man ju helst komma riktigt nära, om man som jag inte har värsta teleobjektivet.

Och så fastnade en älskling på kort också. Allt som allt en lyckad kväll. Nästan så att jag skulle kunna tänka mig att jobba som rockfotograf. Jag menar, hur trist kan det vara?!