Fast jag numera vet att bloggen Black Ascot är falsk. Falsk i den mening att det inte finns någon flicka i en 13-rummare på Öfre som pimplar plommonvin och glider runt i sin mammas vintageklänningar. En flicka helt utelämnad till sin grymma/sjuka mosters nåd efter föräldrarnas våldsamma död.

Det visade sig vara ett PR-jippo för en kommande opera. Trots det kan jag inte sluta läsa….det är så bra så att jag inte ens känner mig lurad.

28 février 2009

min moster – fostermoster, styvmonster, legal guardian – äger alla läppstiftsnyanser guerlain någonsin producerat. men man ser henne aldrig i annat än exces de rouge (intense berry red).

jag har varit hennes fånge sedan jag var sju. egentligen är det väl en definitionsfråga: ibland går det dagar utan att vi träffas.

det är många rum mellan oss, men det är hennes bergamot jag vadar genom i hallen, hennes kaffe jag hypnotiskt brygger på morgonen och hennes klandrande ord jag gör mitt bästa för att ignorera.

min moster har en skattkammare på nyckelvridningsavstånd från sin säng.

Garderoben.

garderoben med mammas skatter, som i högerled gick till moster och inte till mig. där hänger givenchyn och glimmar i mörkret, alaïabootsen står uppradade. dries första kollektion, yves saints sista.

Läs om andras reaktioner på detta falsarium här, här och här.
Och här har ni verklighetens Black Ascot.